Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus.
139
hvarifrån de äro skilda, är därför ingalunda det jordiska; det
är det himmelska Kanaan, hvaraf Palestina blott var en
afbild. Och de församlingar, som voro kringspridda i
käjsar-dömet, äro i förhållande till den triumferande kyrkan i
himmelen en diaspora, liknande den, som de i hednaland
kringspridda judiska församlingarna bilda i förhållande till den del
af folket, som hade lyckan att bo uti det heliga landet.
Till denna allegoriska tolkning af uttrycken främlingar
och förskingrade uti öfverskriften till brefvet passar kanske
användningen af namnet Babylon uti de sista raderna af denna
skrift. Det är i själfva verket möjligt, att detta uttryck bör
tagas i bildlig bemärkelse och tillhör samma symboliska språk,
som råder i hela brefvet. Detta är kyrkofädernes allmänna
mening. Renan antager äfven och gillar denna tolkning*).
Babylon skulle beteckna Rom, hufvudstaden uti det vidsträckta
välde, inom hvilket de kristne då för tiden bodde kringspridda,
liksom detta namn i egentlig mening var namnet på
hufvudstaden i det vidsträckta kaldeiska riket, där Israels stammar
lefvat i landsflykt. Petrus skulle hafva skrifvit från Rom,
hvarifrån han redan i tanken såg utgå de blodiga
förföljelseedikter, som skulle utsträcka sig till alla rikets provinser.
Brefvets första och sista ord (främlingar, Babylon) motsvara
således hvarandra.
Yi skulle kunna anföra ännu flere exempel, men de skulle
leda oss till samma resultat: frälsningen tedde sig för Petrus’
ögon såsom en öfverjordisk teokrati, ett förklaradt Kanaan.
Oförvansklig skönhet, en öfverallt vanhelgande upphöjd helighet,
sådana äro grunddragen i denna tingens högre ordning, som
grundats genom Jesu Kristi uppståndelse och som däruppe
väntar oss. Det är härligheten i detta ords skriftenliga och
fullkomliga bemärkelse.
Detta är den gudomliga magnet, hvars dragning fjättrat
apostelns brinnande hjärta. Uppståndelsen var det faktum,
uti hvilket han såg detta ideal närma sig och som för honom
är vorden den beständiga underpanten på dess förverkligande.
Den rådande karaktären i hans tro har följaktligen varit det
*) L’Antéchrist, s. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
