Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
De fyra förnämste apostlarne.
segervissa afvaktandet af detta härliga tillstånd, hoppet,
"fröjdandet med en outsäglig och härlig glädje" (1: 8).
Naturligtvis skulle utvecklingen blifva sådan hos en from
jude, som blef troende och apostel och hos hvilken hjärtats
eld och inbillningskraftens liflighet var förhärskande. Hos
honom måste den gamla israelitiska äregirigheten gå under
vid åsynen af korset, för att pånyttfödas vid betraktelsen af
den uppståndne, men förvandlad till hoppet om en härlighet,
fullt värdig detta namn, hvars princip är heligheten och hvars
skådeplats är himmelen.
Det återstår oss ännu en vigtig punkt att belysa. Man
påstår, att Petrus ifrat för fasthållandet vid den mosaiska
lagen inom kyrkan; att ban icke blott själf med alla kristne
af judisk härkomst fortfarit att iakttaga den, utan att han
till och med velat lägga den på de omvände bland
hedningarne såsom ett vilkor för frälsningen*).
Men om Petrus lagt sä stor vigt vid lagens iakttagande
vare sig för hedningarne eller för de judar, som blifvit kristne,
eller för sig själf, huru skulle han kunnat frigöra hedningarne
därifrån eller ens för tillfället, såsom i Antiokia, lösgöra
sig själf ifrån den**)? Huru kunde hans parti i Korint
uttryckligen af Paulus skiljas från det, hvilket betecknas med
namnet "kristisk" och som enligt andra korinterbrefvet***)
alldeles tydligt var de lagkristne? Och ännu mer: för att tillskrifva
Petrus denna åsigt måste man nödvändigt anklaga för
bedrägeri hela den berättelse i apostlagärningarne, där Petrus själf
kämpar emot denna fariseiska tendens; man måste helt och
hållet förvränga meningen i andra kapitlet af brefvet till
ga-laterne, där Paulus uppdrager en motsats mellan apostlarne
och de falske bröder, som trängt sig in, som ville tvinga
*) Nicolas Etwdes sur le Nouveau Testament, p. 224, 235,243—
245. — Sabatier till och med sluter sig helt och hållet till detta
åskådningssätt uti sin artikel om Paulus från Tarsus, hedningarnes apostel,
Revue chretienne, juli 1873 ("Markus, Barnabas, Sylvanus öfvergifva
Paulus och närma sig de tolf"), Reuss och Renan döma om frågan med mera
måtta, ehuru de äro påverkade af Baurs osunda inflytande, ett inflytande,
från hvilket kyrkan blott småningom kan befrias.
**) Gal. 2.
***) 1 Kor. 1: 12 Jfr med 2 Kor. 10: 7; 1: 21, 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
