Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob.
147
Brefvet innehåller några enskilda, ännu mera
kännetecknande drag.
Han yrkar flere gånger och mycket eftertryckligt på
pligten att bedja*). Men vi veta, att Herrens broder i synnerhet
var en bönens man. Hegesippus påstår, att han så ofta låg
på knä på templets trappsteg i bön för folket, att hans knän
blifvit valkiga som en kamels".
Hela detta bref är genomandadt af en mäktig sedlig styrka,
ja till och med af en stor sträfhet. Den religiösa tron har
enligt Jakob något värde, blott för såvidt den är åtföljd af
det godas utöfning. Fromma ord utan goda verk äro blott
munväder. Man måste hata verlden, Guds fiende, om man i
sanning vill äga Guds kärlek. I dessa drag kan man lätt
igenkänna den mans karaktär, som i hela den judiska
nationens mun bar samma namn, som fordom det ateniensiska folket
bestämde åt den bäste bland greker, namnet den rättfärdige,
och som på grund af sin allmänt beundrade helighet och sin
oaflåtliga förbön för Israel äfven kallades Obliam, d. ä. folkets
mur. Den judiske historieskrifvaren Josefus underrättar oss
om, att flere i Israel betraktade mordet på denne rättfärdige
man såsom borttagandet af det sista bålverk, som ännu
skyddade Jerusalem för den gudomliga straffdomens bölja.
Anmärkningsvärdt är, att Jakob i sitt bref benämner
Jesus med tillnamnet den rättvise, under hvilket namn han
själf var känd: "I hafven dömt, I hafven dödat den
rättfärdige**). Det är, liksom om han på förhand ville lägga sin
krona vid sin gudomlige broders fötter.
Slutligen må vi icke glömma, att det kräfdes en man,
som visste sig vara i besittning af ett utomordentligt
anseende och en nästan profetisk myndighet, för att skrifva ett
dylikt bref, så allvarligt, så fast, ja så strängt "till de tolf
stammar, som äro i förskingringen" d. ä. till alla judekristna
församlingar, ja till hela det judiska folket, såvidt det var
bestämdt att blifva kristet. Nu är Jakob, Herrens broder,
troligen den enda kristna personlighet, som någonsin innehaft
en dylik ställning.
*) 1: 5; i: 2, 3; 5: 16, 17.
*’) 5: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
