Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob.
151
Den förnämsta är, att den tro, som Jakob påstår icke
vara rättfärdiggörande, är en helt annan än den, om hvilken
Paulus förklarar, att hon är tillräcklig att rättfärdiggöra. De
äro olika både med afseende på deras föremål och natur. Då
Paulus undervisar om rättfärdiggörelsen genom tron, så talar
han om tron på den genom Kristus förvärfvade frälsningen
eller åtminstone, då frågan gäller det gamla förbundets
människor, om tron på Jehovas nådefulla löften, hvilkas
uppfyllelse denna frälsning är; under det att den tro, som Jakob
förklarar otillräcklig att bereda frälsning, är helt enkelt, —
han säger det själf — tron på en enda Gud, hvilken tro
skilde judarne från hedningarne, alltså fasthållande vid en
israelitisk trosartikel: "Du tror, att Gud är en; du gör rätt
däri. Djäflarne tro det äfven och bäfva"*). Men när har
Paulus lärt, att människan kan rättfärdiggöras genom tron
på en icke särskildt kristlig lära?
Läran om frälsningen genom tron på Guds enhet, som
Jakob bekämpar, tillhörde en idekrets, helt och hållet olik den
af Paulus hyllade, ja må vi hällre säga: den tillhörde den
lära, som drefs af hans mest förklarade motståndare, den
fari-seiska renlärigheten. Yi äga talrika spår af detta
sakförhållande. Säger icke Justinus Martyr i sitt samtal med
juden Tryfon till denne: "I judar, 1 påstån, att Gud, till
och med då I ären syndare,’ icke skall tillräkna eder edra
synder, blott i kännen honom". Och läsa vi icke uti en skrift
från 2:dra århundradet, hvilken tillhör den mest utpräglade
judaiserande riktning**), följande uttryck: "monoteistens sjäi
äger detta företräde framför afgudadyrkarnes, att hon icke kan
förgås, till och med om hon lefvat uti lasten".
Denna judiska fördom, som gör den rena förståndstron på
läran om Guds enhet till det enda och säkra vilkoret för
frälsningen, bekämpar Paulus med icke mindre förtrytelse än
Jakob själf: "Se du kallar dig jude, du förlitar dig på lagen,
du berömmer dig af Gud — och du vanhedrar Gud med
lagens öfverträdande !"***). Om Jakob hade riktat sina hugg
*) 2: 19.
**) De klementiska horailierna.
***) Rom. 2: 17, 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
