Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob.
155
Ty de hafva afseende på två olika moment i det kristliga
lifvet : det ena då syndaren kommer till tro, det andra då den
troende dömes efter sin tros frukter.
Eller för att säga samma sak med andra ord:
Jakob skulle motsäga Paulus, i den händelse han påstode,
att syndarens tro, för att erhålla nåden, skulle vara åtföljd
af ett visst mått goda gärningar, och Paulus skulle motsäga
Jakob, om han lärde, att den troende slutligen skulle blifva
frälsad, äfven om han qvarblefve i synden.
Men detta säger hvarken den ene eller den andre*).
Den distinktion, som vi uppstält, bestyrkes af det olika
sätt, hvarpå de olika författarne anföra Abraham såsom exempel.
Paulus framhåller det ögonblick, då han för första gången
förklarades rättfärdig af Jehova**); Jakob omnämner ett
mycket senare ögonblick i patriarkens lif, nämligen då han,
redan troende och rättfärdiggjord, fullbordade sitt största
lydnadsverk, Isaks offrande, och mottog en högtidlig bekräftelse
på denna rättfärdiggörelse, som ban förut erhållit***).
Eahabs af Jakob anförda exempel motsäger ingalunda
denna förklaring, såsom man skulle kunna tro. Då denua
qvinna räddade spejarne, var hon redan troende sedan en viss
tid. Hon berättar själf, huru Israels Guds mäktiga bedrifter
med sitt folk liade kommit ända till henne och huru hon hade
trott på honom såsom bela verldens herre†). Det verk, hon
gjorde till förmän för spejarne, kom således efter hennes tro.
Det var den handling, i hvilken verkligheten af denna tro
fram strålade. Och Gud svarade genom att gifva henne en ny
nåd, hennes timliga frälsning.
Till denna åtskilnad emellan de tvänne författarnes
användning af ordet "rättfärdiggöra" fogar och anknyter sig
en annan rörande bruket af ordet gärning. De gärningar,
som Paulus förklarar icke hafva makt att rättfärdiggöra, äro
*) Jfr om nödvändigheten af helgelse för den slutliga frälsningen
hos Paulus: 1 Kor. 6: 10: 7: 19; 16: 22; Gal 5: 6, 21; 6: 7, 8; Ef. 2:
10 o. s. v
**) 1 Mos. 15; Jfr Rom 4: 3; Gal. 3: 6
***) 1 Mos. 22; Jfr Jakob 2: 21.
†) Jos. 3: 9—11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
