Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
De fyra förnämste apostlarne.
sådana som föregå tron, de hvilka han själf kallar lagens
gärningar*), aftvungne syndaren genom lagens hot och
blottade på det, som ensamt skulle kunna gifva dem ett moraliskt
värde i Guds ögon, det älskande sinnet. De gärningar, som
Jakob framställer såsom nödvändiga för rättfärdiggörelsen, äro
sådana, som göras i tron, och som Paulus betecknar såsom
goda gärningar i motsats mot lagens gärningar**).
Slutligen är det tredje uttrycket, tron, icke taget i samma
betydelse af de bägge författarne. Vi veta hvad Paulus menar
med tro: det är en handling af det sedliga medvetandet***)^
som följaktligen griper människan hel och hållen både till
känsla, förstånd och vilja. A andra sidan veta vi redan, hvad
tro på Jakobs språk betyder. Detta språk är visserligen icke
hans, utan han lånar sina läsares språk. Enligt detta mera
judiska än kristna språkbruk består tron i att med förståndet
hålla fast vid en förnuftssanning, nämligen Guds enhetf).
Härigenom kunna vi lätt inse skilnaden i det af de båda
författarne faststälda förhållandet mellan tro och gärning.
Enligt Paulus innefattas själens aktiva element, viljan, i begreppet
tro; gärningen framgår då af sig själf ur tron, i hvilken hon
är till möjligheten innesluten, såsom följden i sin grund.
Enligt Jakobs språkbruk skall viljan komma efteråt och förena
sig med tron (förtroendet), för att frambringa gärningen^
hvilken såsom en ny faktor full st än dig ar tron.
Men då Jakob själf kallar den tro död, som icke åtföljes
af gärningarna såsom komplement, så låter han oss i själfva
verket förstå, att den sauna tron, den som ensam förtjänar
detta namn och som är i hans ögon lefvande, är oskiljaktig
från den vilja, som frambringar goda gärningar, hvilket
omedelbart leder till Paulus’ åskådning.
Då Jakob svarar på en död renlärighets tomma själfberöm,
som blott har kunskap utan gärning, med dessa ord: "visa
*) Rom. 3: 20, 28.
**) Ef. 2: 10: Vi äro skapade i Jesus Kristus till goda gärningar (ii
motsats mot lagens gärningar, v. 8, 9: "Ty af nåden ären I frälste . . . .
icke af gärningarna").
***) Sid. 118.
†) Sid. 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
