Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob.
157
mig (om du kan) din tro utan gärningarna, så skall jag visa
dig min tro med mina gärningar", — är dä icke gärningen i
detta yttrande, likaväl som hos Paulus, framstäld såsom trons
inkarnation, såsom dess lifstecken?
Korteligen, rättfärdiggörelsen är hos Paulus det,
hvarigenom människan ingår i frälsningen; hos Jakob det,
hvarigenom hon qvarblifver däri.
Gärning är hos Paulus det, som är gjordt före tron; hos
Jakob det, som göres i tron.
Tron hos Paulus hör till samvetet och omfattar
människan helt och hållet samt verkar genom viljan; tron hos
Jakob är hufvudets tro, död i sig, om viljan icke meddelar
den lif och verksamhet.
Om dessa åtskilnader en gång blifvit väl faststälda, så
förstår man, huru dessa bägge formler, i hvilka båda
synpunkterna sammanfattas, kunna pä samma gång vara sanna.
Och nu kunna vi försöka att närmare bestämma den form,
under hvilken den kristna frälsningen framstälde sig för
Jakobs tanke.
Den stora tanke, som framförallt sysselsatte Jesu broder,
var tydligen den goda gärningen. Den främsta platsen i
Petrus’ själ intog den lysande bilden af det framtida tillstånd,
i hvilket Jesu ankomst skulle utmynna. Jakob tänkte mera
på den allvarsamma sidan af frälsningen, som ensam leder till
härligheten.
Den högsta normen för denna helighet fann ban uti
lagen, det uppenbarade uttrycket för Guds vilja. Men ban
skilde icke den judiska lagen från den förklaring och
fullbordan, som Kristus gaf, från ordet, som är inplantadt i
oss genom den evangeliska predikan. Förklarad af Jesus,
omdanad af hans Ande till en princip för det inre lifvet, hade
lagen för honom blifvit den konungsliga lagen, en
fribetens lag, visheten från ofvan*).
Jakob bedömde således icke lagen som en gammal farisé
skulle hafva gjort, hvilken i honom skulle hafva sökt blott ett
medel att upprätta sin egen rättfärdighet och att genom sin
lydnad förskaffa sig inför Gud en skatt af förtjänster, men som,
*) 1: 18, 23-25; 2; 8-11; 3: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
