Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
De fyra förnämste apostlarne.
dighet, det syntes honom hädanefter vara hans lifsuppgift.
Detta behof väcktes hos honom icke blott genom kallelsen till
apostlaämbetet, som Ananias å Herrens vägnar frambar till
honom, utan isynnerhet af det verk, som fullbordats i honom
själf, af den ljusstrimma, som tändts i hans egen själ*).
Man vet, huru han allt ifrån nämda ögonblick uppfvlt
denna sin uppgift att predika rättfärdiggörelsen genom tron.
Detta var första delen af hans verk. Vi kunna icke ens gifva
ett summariskt utkast af denna heroiska verksamhet. I tre
språng, om man så vågar kalla hans tre stora missionsresor,
genomreser han den hedniska verlden och eröfrar den för
evangelium. På samma sätt som den åt honom gifna fulla
uppenbarelsen af kristendomens medelpunkt, rättfärdiggörelsen genom
tron, är den ursprungliga ljuskälla, som frambringar hvarje
följande ljus inom kyrkan, så är det ock hans mönsterapostolat,
som banat vägen för alla de missionärers, som följt efter honom.
Men missionen var blott ena hälften af Paulus’ uppgift.
På samma gång som han utvidgade kristendomen till den
hedniska verlden, nödgades han arbeta pä att lösa densamma från
de judiska omhöljen, som först omslutit den nya gudstjänsten.
Fågeln kunde icke utveckla sina vingar, förrän ban befriat sig
från sitt naturliga fängelse.
Paulus har mer än någon arman apostel och det just genom
sin egen fariseism känt den fullständiga oförmågan hos hvarje
bud och kultform att rättfärdiggöra och förändra människan.
Se därför, hvarför han bestämdare än någon annan befriat den
kristna frälsningen från hvarje slags lagisk blandning. Men —
och först nu kunna vi afsluta behandlingen af detta ämne —
det är icke sant, att Paulus, då ban så lär, skulle hafva haft
de tolf till motståndare. Vi hafva, hvad dem vidkommer, sett,
att de iakttogo lagen, men icke såsom vilkor för frälsningen.
Lagen var för dem en gudomlig och nationel inrättning,
hvilken, så länge Gud icke bestämdt afskaffat den, qvarstod
såsom en normal form för det judiska lifvet. Denna
gemensamma laguppfyllelse var äfven ett sista band mellan dem och
*) Ty Gud som bjöd ljuset lysa utur mörkret, är den, som har lyst
i våra hjärtan, på det att vi skulle sprida ljuset af kunskapen om
Gudshärlighet i Kristi person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
