Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paulus.
173
komst och det helt och hållet tillfälliga ögonblicket för hans
egen död. Vi kunna icke se hvad dogmatiken eller moralen
hafva därmed att göra. Paulus har aldrig gjort anspråk på,
att på förhand känna tidpunkten för sin egen död*).
Det finnes äfven en annan ganska mycket utbredd fördom,
nämligen att Paulus i sin uppfattning af kristendomen infört
ett nog stort antal begrepp från sin forna judiska ståndpunkt.
Man anför läran om den förste och den andre Adam, om
för-utbestämmelsen o. s. v.**). Äfven häremot ställa vi först den
psykologiska invändning, som vi gjort gällande mot föregående
påstående. Den djupa, fullständiga förändring, som Paulus
genomgått, måste sträcka sig såväl till hans tanke som till
hela hans lif, och utan tvifvel har frestelsen för honom varit
större att förkasta de sanningselement, som legat inneslutna i
hans föregående numera förkastade uppfattning, än att bevara
till densamma hörande falska eller tvifvelaktiga begrepp. Det
är icke svårt att förklara det nödvändiga förhållandet mellan
hans föreställning om den förste och den andre Adam samt
det ljus, som på hans omvändelses dag kastades öfver
motsatsen mellan människans naturliga tillstånd och hennes nya
tillstånd i Kristus. Dessutom voro de tankar, som ban i denna
punkt kunde hafva erhållit, i rabbinskolan, hämtade från den
förberedande uppenbarelsen i gamla testamentet, och de
grupperade sig såsom spridda sanningsfrön omkring den
fullkomliga uppenbarelse, som kommit honom till del. Säkerligen
gick ingen af dessa tidigare föreställningar öfver i hans
apostoliska predikan, utan att hafva mottagit sin prägel af den
nya skapelse, som fullbordats inom honom.
Detsamma måste vi säga om hans lära om
förutbestäm-melsen. Hvad han härom kunde hafva hört i de judiska
skolorna hade, innan det öfvergick i hans lära, renats och
närmare bestämts genom tillämpningen på Kristus och kyrkan.
*) Om han synes räkna sig i 1 Tess. 4: 15 (vi som skola
lefva .. .) till dem, som skola blifva qvar ända till Herrens återkomst,
räknar han sig tvärtom i 1 Kor. 6: 14 bland dem, som Herren med sin
kraft skall uppväcka"; hvilket tydligt bevisar, att ordet "vi" på båda
ställena är taget i en kollektiv och alls icke i en individuel betydelse.
**) Sabatier, Revue chrét., anf. art., sid. 387.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
