Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paulus.
175
bref, af galater-, korinter- och romarebrefven*). Om ban då
icke utvecklade denna tanke, emedan behandlingen af frågan
om nåden och lagen vid denna tid helt och hållet sysselsatte
honom, så har han icke dess mindre klart uttalat den. Att
det i exegetiskt afseende är nödvändigt att hänföra hans utrop
af tillbedjan i Rom. 9: 5: "Gud öfver allting, högtlofvad i
evighet", till Jesus Kristus, har ådagalagts på ett sätt, som
man väl kan kalla afgörande, i Schultz’ klassiska afhandling**).
Och om man besinnar, hvilken klyfta det judiska medvetandet
satte emellan skaparen och det skapade, så skall man inse,
att Paulus’ tanke icke kunde öfverskrida det genom ett blott
spekulativt spräng.
Utan tvifvel skulle redan gamla testamentet hafva kunnat
leda honom på rätt väg, då det på många ställen låter oss
ana den kommande Messias’ gudomlighet; och en utsaga af
den siste profeten framställer uttryckligen denna persons
ankomst såsom den sista teofanien***). Men det var utan tvifvel
först längre fram i tiden, som Paulus upptäckte och förenade
dessa skriftens bevis. Den redan ägda sanningen gjorde honom
först uppmärksam på dem och icke tvärtom.
Vi måste här anmärka en skilnad, på hvilken Neander
redan fäst uppmärksamheten. Jakob hade känt Jesus från
barndomen, Petrus hade följt honom under hans jordiska
arbete, Paulus såg honom först ansigte mot ansigte vid hans
härlighets uppenbarelse. Då man besinnar dessa olika
förhållanden, förvånas man icke längre öfver det olika sätt, hvarpå
hvardera talar om Kristus, ej häller särskildt däröfver, att de
gudomliga egenskaperna beständigt tilläggas hans person i
Paulus’ skrifter.
Det är uti sina sista bref, som han tydligt utvecklat sin
uppfattning af Kristi person. Han framställer honom såsom
den, hvilken frivilligt utbyter sin gudomliga skepnad, sitt
gudomliga tillstånd mot en tjänares skepnad, vidare såsom den,
hvilken i detta mänskliga tillstånd underkastar sig den dju-
*) Jfr not. 2, s. 171.
**) Jahrbücher für deutsche Theologie, 1868.
***) Guds uppenbarelse; Jfr Mal. 3: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
