Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
De fyra förnämste apostlarne.
som förtär känsliga och drömmande naturer, tills de funnit
ett föremål, som mer eller mindre fullständigt tillfredsställer
deras längtan. Johannes skrifter uppenbara för oss, att det
var nämda behof, som öppnade hans själ för evangelium. Det
är icke för intet som ordet lif är det företrädesvis rådande
uttrycket i hans skrifter. Lifvet är den ändliga varelsens
tomhet, mättad med den fullkomliga tillvarons rikedom. Det är
skapelsens hjärta, som mättar sig med frid, helighet och styrka
genom det omedelbara tillträdet till den högsta källan. Det
är människan, upphöjd till Gud och Gud lefvande i människan.
Sådant var, enligt hvad oss synes, Johannes’ ideal ända från
hans ungdom. Det goda, som han fann i Jesus, som han
erhöll genom honom och som alstrade denna djupa förtrolighet
mellan honom och hans mästare, är kännetecknadt i namnet:
den lärjungen som Jesus älskade.
Johannes tyckes således icke hafva kommit till tron genom
någon strid eller inre andlig omhvälfning. Han har icke
såsom Jakob haft att öfvervinna någon afundsjuka, framkallad af
en sträfvan att icke stå tillbaka för Jesus under barndomsåren.
Jesus mötte icke hos honom, såsom hos Paulus, ett afgjordt
motstånd, framkalladt af fördom och stolthet. Ända från första
gången han samtalade med Jesus, kände sig Johannes genom
en oemotståndlig tjusningskraft dragen till honom och gaf sin
själ helt och hållet åt den nye mästaren. Tron var hos honom
en följd af en omedelbar förnimmelse, verkad af denna Guds
inre upplysning, hvarom ban så ofta talar i sina skrifter. I
Jesus fann han Messias, d. ä. det högsta goda. Iians moder
Salomes fromma nnd^rvisning hade fört honom till Johannes
döparens skola; Johannes döparens fingervisning förde honom
med samma lätthet i Jesu armar. Han behöfde hvarken bana
sig väg genom djupt mörker och tjocka eller lätt dimma. Han
gick från ljus till ljus, ända tills den fulla middagssolen med
full glans strålade ned på honom. Därifrån härrör den stora
olikheten mellan hans och Paulus’ evangeliska åskådning. Hos
den senare härskar begreppet frälsning, hos Johannes
begreppet frälsaren. Just genom förlossningens faktum fick
Paulus kännedom om förlossaren, i frälsningen upptäckte han
rälsningens upphofsman. I Johannes’ åskådning är frälsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
