Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
De fyra förnämste apostlarne.
samhet i den yttre verlden. Uttrycket Ordet, som Johanues
använder, för att beteckna den gudomliga sidan af sin
mästares person, behöfver icke för sin förklaring dåtidens filosofi.
Bibeln och undervisningen i de judiska skolorna, som anslöto
sig till densamma, äro tillräckliga för att förklara det.
En kontemplativ och inåtvänd natur är den grund, ur
hvilken de poetiska och filosofiska snillena utgå. Den
filosofiska gåfvan, som består i en förmåga att snabbt höja sig från
hvarje enskildt fall till dess allmänna princip, är tydligen ett
barn af kontemplationen; och den poetiska gåfvan, som förmår
att snabbt upptäcka den koukreta bild, i hvilken den abstrakta
ideen kan förkroppsliga sig och blifva synlig, förutsätter den
otvungna lätthet, hvarmed det grubblande drömlif rör sig, som
icke har i sigte något annat än att skarpt fasthålla den idé,
som föresväfvar det, genom att med inbillningens tillhjälp
förkroppsliga densamma. Johannes synes i högsta grad hafva
ägt denna dubbla gåfva. Den första af nämda förmögenheter
framträder isynnerhet i hans evangelium; den andra i den
stora bibliska dikten, uppenbarelseboken. I den första af dessa
skrifter uppfattas hvarje uppenbarelse af Kristi person från
synpunkten af dess eviga och andliga betydelse. Dä man med
eftertanke läser denna skrift, känner man det gudomliga Ordets
pulsslag i hvarje fiber af människans son. Hvart och ett af
underverken är liksom en utstrålning från en af sonskapets
sidor. De olika verkningar, som beledsaga hvart och ett af
hans fjät, så tillfälliga de än vid första ögonkastet synas vara,
föras tillbaka till sin princip, vare sig i riktning mot det goda
eller onda; och midt igenom de mellanliggande orsakerna
framlyser alltid både pä ljusets och mörkrets område den högre
orsaken, Gud eller satan.
Häraf kan man förstå, att polemiken mot irrläran, som
naturligtvis saknas i evangeliet, men som utvecklar sig i det
första brefvet, är sammanträngd, bestämd, förkrossande, men
icke analytisk och grundad på förnuftsslut — det är
tordöns-sonens polemik.
Johannes’ poetiska gåfva visar sig i uppenbarelseboken,
komplementet till hans evangelium. Vi förstå ej huru någon
kan, såsom man dock oupphörligen gör, ställa ciessa båda skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
