Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes.
185
i motsats mot hvarandra. Om de äro olika, hvad stilen
vidkommer, så är orsaken därtill lätt begriplig. Gamla
testamentets inflytande är märkbart från början till slutet af
uppenbarelseboken; ty denna bok är ingenting annat än ett i slutet
af nya testamentet gjordt upprepande af hela den del af det
gamlas profetior, som icke uppfylts genom Kristi första
ankomst. Hvad handlingen vidkommer, så motsvarar den
fullständigt, såsom vi skola få se, den evangeliska historien. Det
är poesien, kompleterande berättelsen — profetian, fulländande
historien. Liksom Johannes i evangeliet hvarje ögonblick går
tillbaka från den enskilda handlingen till dess princip, från
den jordiske Jesus till det eviga Ordet, så visar han i den
profetiska taflan tingens högsta principer ända till deras
yttersta konseqvenser, och slutligen framträda de hemlighetsfulla
makter, som behärska verldshistorien, på skådeplatsen under
den mest konkreta form.
Striden mellan lagen och nåden, som har upptagit en så
stor del af Paulus’ lif, är för Johanne sett öfvergående oväder.
Det finnes icke det minsta spår i hans skrifter af denna
antagonism, som spelar en så stor rol i hedningapostelns skrifter.
Enligt Johannes’ är tron icke det försanthållande, som måste
fullständigas genom gärningen, såsom hos Jakob, icke häller
deri princip, som frambringar gärningen såsom hos Paulus.
Hon är själf gärningen, den verkliga gärningen, den högsta
gärningen, det omedelbara besittningstagandet af Kristus, d.
ä. af frälsningen, af lifvet. "Hvilka äro Guds verk, att vi må
göra dem?" frågade Judarne Herren. Guds verk, svarar dem
Jesus, är att I tron pä den han sändt hafver*). Tron är
gärningarnas gärning. Att tro är att gifva sig själf, och att gifva
sig själf är höjdpunkten, är sammanfattningen af all sedlig
verksamhet. Hit måste man komma, för att finna den djupa
öfverensstämmelsen mellan Paulus och Jakob; tron är tro, blott
för såvidt hon ock är gärning, och gärning är gärning, blott
för såvidt hon är tro. Jesus hade på förhand angifvit formeln
för försoningen dem emellan. Alla stormar, som följt på
mästarens bortgång, hade icke ur Johannes’ minne bortsopat det
*) Joh. 6: 28, 29-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
