Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes.
187
Då man står i begrepp att företaga en resa, så framträder
först det mål, som skall uppnås, för vår tanke! därefter
komma frågorna rörande den väg, som man har att följa;
därpå bestämma vi afgångstiden: slutligen kasta vi en blick
på hela det företag, som vi hafva framför oss, och söka dess
innersta betydelse.
Då Petrus sålunda börjar att skildra den bana, som kyrkan
har att tillryggalägga, kastar han sina blickar på den förelagda
vägens mål, på den utlofvade härligheten; det var sigtpunkten,
dragningskraftens medelpunkt, rörelseprincipen. Jakob tecknar
klart vägen, som är helgelsen, utan hvilken ingen kan se
Herren. Paulus angifver inträdet på denna bana, den
personliga rättfärdiggörelsen, försoningen med Gud, enär vi utom
gemenskapen med honom kunna intet göra. Johannes slutligen
betraktar hela detta verk med ögat riktadt på den slutliga
härligheten under gestalten af ett gudomligt lif, som blifvit
människan meddeladt genom rättfärdiggörelsen, för att hos
henne frambringa heligheten.
Huru underbart! Dessa fyra olika sätt att uppfatta
frälsningen motsvara mer eller mindre de fyra synpunkter, under
hvilka Kristi person framstälts i evangelierna.
Man har redan för längesedan anmärkt, att en nära
öfverensstämmelse råder mellan matteus-evangeliet och Jakobs bref.
1 dessa båda skrifter framträder verkligen frälsningen i Jesus
Kristus såsom lagens fullbordan. Lyftad upp till sin
fullkomliga andlighet genom Jesus, utgjuter sig den gudomliga
lagen i hjärtat såsom en helig kraft genom den härliggjorde
Herren och blifver därigenom själens hälsa, frälsningen. Må
man läsa om igen bärgspredikan och Jakobs skrift och man
skall få se, om det icke är denna grundtanke, som är
gemensam för båda.
Paulus intager i nya testamentets epistelkanon just Lukas’
plats i evangeliikanon. Hos bägge desse författare är det
hufvudsakligen fråga om den handling, genom hvilken syndaren
tages till nåd hos Gud. Å Guds sida sker detta genom den
oförskylda förlåtelsen; å människans genom tron. Må man läsa
de tre liknelserna om det förlorade fåret, om den förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
