Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess författare.
215
van vid, en grekiska, i hvilken man utan svårighet märker,
huru en judisk tanke iklädts hellenisk drägt. I
uppenbarelseboken, hvarest han härmar, ja så att säga kopierar det gamla
testamentets profeter, nödgas han tillegna sig desses stil, men
lyckas icke att böja den efter det grekiska språkets anda, för
hvilken denna stilart var fullkomligt främmande. För öfrigt
kan man vid’ ett mera djupgående studium af de båda
skrifterna upptäcka så innerliga och betecknande likheter mellan
stilen i dem båda, att till och med män, hörande till den
kritiska skola, som stält sig i den skarpaste motsats mot
ortodoxien, sökt af detta skäl bevisa, att båda skrifterna äro
författade af en och samma person.
Vi hafva här besvarat de vigtigaste invändningarna; vi
vilja nu framdraga några skäl, som gifva vid handen, att de
bägge skrifterna i själfva verket härröra från en och samme ande:
Motsvarigheten mellan de personer, som uppträda i de
båda skildringarna; i evangeliet: Jesus, judarne och
lärjungarne; i uppenbarelseboken: Jesus, hedningarne och kyrkan
(eller bruden). I båda fallen först trons föremål (Kristus),
vidare otrons personifikation (judarne, hedningarne) och
slutligen trons (lärjungarne, kyrkan).
Öfverensstämmelsen i bägge berättelsernas gång: i båda
en allt häftigare kamp, som slutar med ett skenbart nederlag
för Guds folk, men just på grund af detta nederlag med en
fullständig seger; änden synes i bägge nära förestående, men
aflägsnar sig alltid ånyo. Det i evangeliet så vanliga
uttrycket för dröjsmålet: »ty hans stund var ännu icke kommen»,
gäller icke mindre om uppenbarelsebokens skildring.
I båda skrifterna har motsatsens lag samma öfvervägande
betydelse; en oaflåtlig växling mellan mörka och ljusa taflor,,
mellan trons och otrons uppträdande.
Vi vilja vidare lägga märke till följande tvänne
enskildheter: i uppenbarelsëboken betecknas Jesus med tvänne namn:
lammet (under profetians hela lopp) och Guds Ord (19: 13).
Men vi veta, att det första af dessa båda namn blott finnes
hos Petrus och hos den fjärde evangelisten, hvilka hade hört
det ur Johannes Döparens, deras mästares, mun; och med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
