Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden för dess författande.
219
■de första patristiska minnesmärkena rörande det ämbete, som
möter oss i uppenbarelsebokens: "skrif till den församlingens
ängel i ..." Det personliga uttrycket "ängel" såväl som
det ansvar, hvilket Herrens beröm och tadel låter hvila på
den så betecknade ämbetsmannen, tillåter oss icke att betrakta
honom som ett kollektivt eller abstrakt väsen, icke häller som
en ängel i egentlig mening, jordens osynlige skyddsherre.
Därmed kan blott menas biskopen, hvilken vi ända från slutet
af det apostoliska århundradet finna i alla församlingar.
Uppenbarelseboken visar oss öfvergången från den ursprungliga
pres-byterialförsamlingen till den i andra århundradet allmänt
antagna monarkiska organisationen. Denna omständighet
utesluter alltså lika bestämdt år 68, som den helt naturligt
stämmer öfverens med den af Ireneus angifna tiden.
3) Ett kyrkligt bruk, på hvilket ett annat ställe
häntyder, förer oss till samma resultat. Der säges (1: 3): "salig
den som läser och de som höra denna profetias ord".
Dessa uttryck förutsätta för det första, att det här är fråga
om en offentlig och officiel föreläsning för hela myndigheten
under gudstjänsten, och icke blott om en enskild persons
läsning. Detta antydes af motsatsen mellan singularformen: den
som läser, och pluralen: de som höra. Dessutom
förutsätter part. pres.: den som läser (den 1 äsande), i
synnerhet på grekiska, en ständig, ofta upprepad handling. Men nu
kan den regelbundna föreläsningen af de apostoliska skrifterna
under gudstjänsten icke hafva börjat redan är 68. Jag
åberopar mig här på Reuss, en af den nyare tolkningens
uppfinnare : "under bela återstoden af det första århundradet", säger
han, »och åtminstone under tredjedelen af det andra användes
icke ännu de apostoliska skrifterna vid den offentliga,
upprepade och så att säga liturgiska föreläsningen"*;. Detta
påstående går utan tvifvel för långt; man har icke väntat till
år 138, för att offentligen föreläsa apostlarnes skrifter och
därigenom fylla den lucka, som uppstod i kyrkan, då hon
beröf-vades deras personliga verksamhet: men vi hafva i hvarje fall
rätt att antaga att detta bruk icke fans i faststäld form före
*) Histoire du Canon des Saintes-Ecritures, p. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
