Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Johannes Uppenbarelse.’
Jerusalems förstöring, år 70, och att följaktligen
uppenbarelseboken, som förutsätter detta bruk, icke kan hafva författats
år 68*).
4) Vi möta i denna skrift ett uttryck, så främmande för
stilen i det nya testamentets öfriga skrifter, att det ensamt
skulle föra oss till samma slutsats, nämligen uttrycket
Herrens dag, användt i 1: 10 om söndagen. Det är bekant, att
de apostoliska skrifterna före Jerusalems förstöring aldrig
beteckna denna dag annat än med det judiska uttrycket den
första dagen i veckan**). Namnet Herrens dag är af rent
kristligt ursprung och tillhör det kyrkliga och tekniska
språkbruket i den apostoliska tidens sista dagar, då kyrkan hade
brutit hvarje band med synagogan. Vi finna det äfven först
i det andra århundradets skrifter. Den af Ireneus angifna
tidpunkten allena är förenlig med användningen af ett dylikt
uttryck ***).
5) Det sätt, hvarpå judarne betecknas i
uppenbarelseboken, tillåter oss icke häller att tänka, att denna bok skulle
hafva skrifvits före Guds stora dom öfver Jerusalem. De kallas
i 2: 9 och 3: 9 satans synagoga. Hvilken kristen
författare, och framförallt hvilken judekristen skriftställare, såsom
författaren till uppenbarelseboken bör hafva varit, skulle hafva
tillåtit sig att så smäda det utvalda folket, innan Gud hade
afgjordt brutit med detsamma? Må man påminna sig, huru
bela den judekristna kyrkan enligt apostlagärningarne ännu
deltog i tempelgudstjänsten år 60; må man om igen läsa
he-breerbrefvet, skrifvet år 67 eller 68, i syfte att trösta desse
judekristne öfver förlusten af gudstjänsten i helgedomen, öfver
en så smärtsam förlust, att den till och med blef för dera en
frestelse till affall; . . . och det skulle just vara en af desse
hebreiske kristne, som vid samma tid skulle hafva kallat sina.
*) Renan, eljest en försvarare af den nyare förklaringen, fattar detta
ställe alldeles på samma sätt som vi: "det handlar här om föreläsningen
i församlingen af föreläsaren, anagnosten" (L’Antichrist, p. 360).
**) 1 Kor. 16: 2 (år 58): A. G. 20; 7 (åtminstone några år senare)-
***) Jämförelsen med 4: 2 tillåter oss icke att förklara 1: 10 på det
sätt, som man föreslagit: "jag blef uppryckt i Anden på Herrens dag, d,
ä. vid hans återkomst".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
