Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Johannes Uppenbarelse.’
deras förklaring. Från denna synpunkt är bokens tanke till
fullo bestämd af de tillfälliga omständigheter, som tillhörde
tiden för dess omfattande.
2) Den traditionela tolkningen, som i den apokalyptiska
synen finner en mer eller mindre allmän eller i enskildheter
ingående skildring af kyrkans öden ända från det första
århundradet till Kristi återkomst.
3) Ett mellansystem, hvars grunddrag tecknats af de
Pres-sensé*), som söker förena de båda föregående synpunkterna
med det antagandet, att just de särskilda omständigheterna
vid bokens affattande väckte i Johannes’ själ de stora syner,
som innehållas i hans bok.
Den tillförsigt, hvarmed den första af dessa
utläggningsarter tillerkänner sig själf segern**), nödgar oss att närmare
undersöka densamma. Om vi lyckas visa, att dess första sats,
d. v. s. dess tolkning, att Antikrist skulle vara den
återupp-ståndue Neron, är falsk, så faller den därmed helt och hållet
och jämte den det förmedlingssystem, som de Pressensé,
försökt och som tillerkänner den en relativ sanning. Vi skola
därefter kunna ställa oss på den andra ståndpunkten, som
alltid varit den, hvilken kyrkan liksom instinktmässigt antagit,
och söka nyckeln till helgedomen i någon gammal eller ny
tydning af den bild, som utgör dess medelpunkt, nämligen
bilden af Antikrist.
Följande huvudinvändningar vilja vi göra emot den
tolkning, som i den apokalyptiska taflan finner en utveckling af
folksagan om Nerons återkomst såsom kyrkans förföljare och
tillika såsom det gamla Roms tillintetgörare.
1. Denna tolkning förutsätter, såsom vi hafva sett, att
uppenbarelseboken skulle hafva författats under den sjätte
käj-saren och i det ögonblick, då man väntade den sjundes
ankomst***), alltså under Galba i andra hälften af år 68. Men
*) Histoire des trois premiers siécles, vol. II, 315 lf.
**) Eeuss, Histoire de la théologie chrétienne 1, p 429 ff; Kéville
Bevue des dèux mondes, 1 okt. 1868, Eénan, V Antichrist 341 ff.
***) Uppb. 17: 10: "fem hafva fallit, en är och den andra har ännu
icke kommit". Det är den åttonde, som skall vara den siste, Antikrist
själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
