Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess tolkning.
231
Så se Bossuet och Hengstenberg — två författare som utan
tvifvel äro förvånade öfver att finna sig tillsamman — i
vilddjurets bild en framställning af det romerska käjsardömet och
tillämpa hufvudets dödliga sår på detta rikes fall genom
kristendomens införande, så att det sårade hufvudets helande
skulle beteckna det heliga romerska rikets grundläggning
genom Carl den store och det tusenåriga riket skulle föreställa
hvarken mer eller mindre än kristenheten från medeltiden till
våra dagar. Nutidens skakningar skulle hänvisa på detta
lyckliga tillstånds slut och förbereda denna slutliga strid, som
i uppenbarelseboken framställes under bilden af Gogs och
Magogs infall vid slutet at det tusenåriga riket (20: 7—9).
Romerska kyrkan har visserligen icke skäl att beklaga sig
öfver denna af Hengstenberg utvecklade tolkning, som
identifierar dess herravälde med den apokalyptiska taflans mest
lysande period. Men huru är det från denna synpunkt möjligt
att förklara det till döden sårade hufvudets uppståndelse?
Har sålunda den romerska hedendomen å nyo lefvat upp i
medeltidens heliga romerska rike? Och hvad skall man
vidare förstå med den första uppståndelsen, som bör föregå det
tusenåriga riket? Och huru kan man i uppenbarelsebokens
skildring af detta tusenåriga rike finna den minsta verkliga
likhet med verldens och kyrkans tillstånd före reformationen?
Nog kan man, det förstås af sig själft, hjälpa sig ur hvarje
svårighet med spetsfundiga förklaringar, men sanningskänslaa
inlägger en gensaga däremot.
Det finnes likaledes tolkningar af medeltida biskopar, som
med vilddjuret förstå Muhammed, eller af de på denna tiden
förföljda sekterna, som däri tydligt funno bilden af
påfvedö-met, eller slutligen af påflige skriftställare, som ansågo det
föreställa käjsarmagten i dess förbittrade strid med påfvens
myndighet. Alla dessa förklaringar sammanställa härvid, mer
eller mindre snillrikt, vissa drag i den apokalyptiska taflan
med den historiska företeelse, som nämde författare på
förhand hafva valt till sigtpunkt. Men då man omöjligen på
dem kan tillämpa en mängd andra drag, så lär sig den
opartiske läsaren snart inse, att dessa förklaringar blott äro en
tankelek och att de på intet sätt motsvara synens rätta mening-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
