Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1. På flustret
- VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
När man för första gången öppnar en bikupa,
så erfar man något af den spänning, som ligger
i att kränka någonting okändt, hvilket måhända
medför fruktansvärda öfverraskningar, som att kränka en
graf. Om bien har folkfantasien spunnit en fabel om
hot och fara. Man har en nervös känsla af dessa
biens styng, som förorsaka en alltför egenartad smärta,
för att man skulle jämföra dem med någonting
liknande: en brännande, torr smärta, skulle man säga,
det är, som den stuckna kroppsdelen förbrändes af
ökensolen. Man skulle kunna säga, att dessa solens
döttrar hade sugit ut ett exploderande gift ur sin
faders glödande strålar för att desto kraftigare
försvara de sötmans skatter, som de samla under arbetets
timmar.
Om en bikupa utan varsamhet öppnas af någon,
som hvarken är förtrogen med eller respekterar dess
bebyggares bruk och sinnelag, så förvandlas den
ögonblickligen till en brinnande buske af vrede och
hjältemod. Men intet kan fortare förvärfvas än den lilla
färdighet, som fordras för att ostraffadt handskas med
en bikupa. Därtill behöfs litet rök, som blåses in i
rättan tid, mycken kallblodighet och smidighet, och
de välbeväpnade arbeterskorna låta sig utplundras
utan en tanke på att stinga med sin gadd. De
igenkänna icke sin husbonde, såsom det har påståtts, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:23:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bikupan/0018.html
