17 I själfva verket arbetar hvartenda ett af dessa nära nog orörliga små bär oförtrutet och hvarje på sin uppgift. Ingen vet hvad hvila vill säga, och just de, som synbarligen sofva, och hänga på rutorna i döda klasar, hafva att utföra det hemlighetsfullaste och mest uttröttande arbetet: de bereda och afsöndra vaxet. Men vi skola längre fram närmare ingå på dessa detaljer i deras gemensamma verksamhet. Tills vidare låta vi oss nöja med att fästa uppmärksamheten på det väsentligaste karaktärsdraget hos biet, hvilket skall förklara den utomordentliga arbetsfördelningen i deras till synes så obegripliga arbete. Biet är framför alla andra djur, ännu mer än myran, ett animal sociale. Det kan endast lefva samhällsvis. Då det flyger ut ur den tättbesatta kupan, så måste det med hufvudet bana sig väg genom de lefvande murar, som omsluta det, och därmed lämnar det sitt egentliga element. Det dyker ett ögonblick ned i den blomsterfyllda rymden, liksom simmaren i den pärlrika oceanen, men med fara för sitt lif måste det då och då återvända till kupan, liksom simmaren måste upp till ytan för att andas. Hindras det härifrån, så dör det, äfven under de gunstigaste temperaturförhållanden och med öfverflöd på blommor, inom några dagar, icke af köld eller hunger utan af själfva isoleringen. Såväl samhället själft som individerna är för biet ett osynligt, men icke desto mindre lika oumbärligt näringsmedel som honungen. Detta behof måste man fasthålla, 2, — Bikupan.