Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
32
äga en drottningsång, klagolåtar och sånger till
öfver-flödet, och de unga prinsessorna utstöta i de strider
och blodbad, som föregå bröllopsflykten, ett
långdraget, sällsamt krigstjut. Är allt detta blott
meningslösa tillfälliga ljud, som ej vilja gifva uttryck åt
någonting? De fästa sig icke det minsta vid det buller,
som vi göra rundt omkring deras bostäder, men de
anse måhända, att detta bråk ej berör deras värld
och följaktligen för dem saknar hvarje intresse. A
andra sidan höra vi sannolikt inte det minsta, af hvad
de säga sinsemellan, och förmodligen förfoga de öfver
en mängd toner, som våra organ ej förmå uppfatta.
I alla fall skola vi längre fram få se, att de kunna
höra och med en stundom häpnadsväckande snabbhet
meddela sig med hvarandra, som då till exempel den
stora dödskalle-fjärilen, den oförbätterliga
honungs-tjufven, intränger i kupan, mumlande en sällsam,
oemotståndlig besvärjningsformel. Ögonblickligen går
nyheten från mun till mun, och hela folket, alltifrån
högvakten vid flustret ända till dem, som arbeta långt
inne vid de bortersta honungskakorna, blir alldeles
skräckslaget.
VI.
Man har länge trott, att de kloka ho-
nungsgetingarna, som vanligen äro så
sparsamma, så nyktra och förutseende, i det ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
