Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den nya bostaden - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
7 O
rasens framtid. När människornas dårskaper ha så
osjälfviska och ädla bevekelsegrunder, pläga vi ofta
beteckna dem med ett annat namn.
VI.
Men hela sanningen måste fram. Ställd inför
deras underbara flit, samhällskänsla och
offervillighet, faller oss alltid en särskild omständighet i
ögonen, som kommer oss visserligen att ytterligare
öka vår förvåning, men på samma gång atkyla vår
obetingade beundran: det är deras gränslösa
likgiltighet för deras medsystrars lif eller död. Det finns en
egendomlig dubbelhet i biets karaktär. Inom kupan
råder enbart kärlekens och hjälpsamhetens anda. Om
en blir skadad, uppoffra sig tusenden för att hämnas.
Alla äro lika eniga som en själs goda tankar. Utom
bikupan känna de icke hvarandra. Man må stympa
eller döda — eller rättare: gör det för all del inte, ty
det skulle vara en mycket stor och onödig grymhet,
eftersom det följande ändå är tillräckligt konstateradt
— men antag, att vi stympade eller dödade en tio,
tjugu eller trettio bin från samma kupa som vi lockat
till en honungskaka, utlagd ett par steg från deras
bostad. De öfverlefvande skulle icke ens röra på
hufvudet, utan fullkomligt okänsliga för de närliggande
kamraternas dödsryckningar och jämmerrop fortsätta
att med sin tunga, som liknar ett fantastiskt, kinesiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
