BIKUPAN 2 136 såsom det ofta är fallet i naturen, är det de, hvilka på sin lott erhållit kärleken, som särskildt äro utsatta för en våldsam död. Stundom, ehuru tämligen sällan, ty bien vidtaga försiktighetsmått för att undvika det, framkomma tvenne visar på samma gång. Då börjar omedelbarligen en dödlig strid, vid hvilken Huber först har iakttagit en synnerligen förvånande egendomlighet: hvarje gång som de båda amazonerna i sina pansar af kitin falla ut och komma i den ställning, att de med gaddarna kunna genomborra hvarandra inbördes, mellankommer — liksom i Iliadens strider — en gud eller gudinna, hvilken kanske är detta släktes gud eller gudinna, och gripna af samma fasa skiljas de stridande och fly för att senare återigen sammandrabba och fly, om samma dubbla olycka ännu en gång hotar samhällets framtid, ända tills den ena af dem lyckas öfverrumpla sin oförsiktiga eller okloka rival och döda henne utan fara. De lagar, som gälla för släktet, tillåta endast den enas uppoffrande. VII. Då den unga visen sålunda förstört cellerna eller dödat sin rival, antages den af massan; men för att verkligen härska och se sig behandlad sotn dess mor måste den begå »bröllopsflykten», ty