149 DE UNGA DROTTNINGARNA XIV. Detta fall står icke ensamt i naturens historia, ehuru man sällan ser det så tydligt. Man ser här blottad striden mellan larvens medvetna fordran att lefva och naturens allmänna dunkla sträfvan, hvilken likaledes går ut på att den skall lefva, och att den till och med skall förstärka och förbättra sitt lif mer än den egna viljan drifver den att göra. Men genom ett underligt förbiseende dödar den påtvungna förbättringen äfven den bäste, och Sitaris Colletis vore för länge sedan försvunnen, om icke en mot naturens intentioner fientlig slump isolerade vissa individer och sålunda räddade dem undan denna utmärkta och förutseende lag, som öfverallt fordrar den starkares triumf. Det händer då, att denna stora kraft, som synes oss omedveten, men under alla omständigheter förnuftig, eftersom det lif, som den organiserar och bibehåller, alltid ger den rätt, det händer då, att den ohjälpligt misstager sig. Denna högsta visdom, som vi åkalla, när vi nått de yttersta gränserna af vår egen, skulle då äfven den hafva sina brister? Om så är, hvem utfyller dem? Men låtom oss återkomma till detta oemotståndliga ingripande, som tager formen af befruktning utan manlig hjälp. Vi få ej glömma, att de problem, som vi möta i en värld, hvilken tyckes så aflägsen från