BIKUPAN 2 152 den som bär inskriften: »Naturen», innesluter den verkligaste af alla krafter, en kraft, som uppehåller på vårt klot en ofantlig summa af lif genom medel, som äro så uppfinningsrika, att man utan öfverdrift kan säga, att de öfvergå allt hvad människoanden är i stånd att uppbygga. Skall denna summa af lif kunna bibehållas genom andra medel? Är det vi, som bedraga oss, då vi tro oss se försiktighetsmått, där det endast är en lycklig tillfällighet som öfverlefver milliontals olycksbringande möjligheter? XVI. OCH LIKVÄL SKULLE DET VARA SVÅRT ATT FÖRNEKA, att handlingar, som verkligen tyckas framkallade af klokhet och förstånd, åstadkomma och bibehålla dessa lyckliga tillfälligheter. Hvarifrån stamma de? Från föremålet själft eller från den källa af kraft, där den hämtar sitt lif. Jag vill icke säga: Hvad angår det oss? Tvärtom, det skulle vara af oerhörd betydelse för oss, att få veta det. Men under väntan härpå — antingen det nu är blomman som bemödar sig att underhålla och fullkomna det lif, naturen inblåst i henne, eller naturen, som gör ansträngningar för att underhålla och förbättra den form af tillvaro, som växten tagit, eller slutligen slumpen, som slutar med att reglera slumpen — så bjuder en mångfald af sannolikheter oss att tro, det något som liknar våra