Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröllopsflykten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
BRÖLLOPSFT/VKTEN
de öfriga bien aldrig trotsat under någon period af sitt
lif. Fjärran ifrån hafva drönarna, där de sysslolösa
drefvo kring blommorna, märkt denna syn och fattats
af den magnetiska dragningskraft, som så småningom
utbreder sig till alla traktens bigårdar. Genast
församla sig skarorna och fördjupa sig, den ena efter den
andra, i den jublande, ändlösa klarheten. Berusad af
sin flykt och lydande den härliga lag, som utväljer
hennes älskare och vill att den starkaste ensam vinner
henne där uppe i den blå ödsligheten, höjer hon sig
alltjämt, och hennes andrör svälla för första gången
af morgonens klara luft, hvilken liksom sjunger en
himmelsk säng i de tusen små kärl som stå i
förbindelse med de halfva kroppen upptagande trakéernas
vindkittlar. Alltjämt stiger hon. Hon måste uppnå
en öde region, som ej genomströfvas af några fåglar,
hvilka kunna störa hennes mystär. Ju högre hon
kommer, desto mera minskas den ojämna skaran under
henne. De svaga, de lytta, de gamla, de dåligt födda
från overksamma och förfallna samhällen, afstå från
jakten och försvinna i afgrunden. Så återstår det
blott under himlens jätteopal en liten outtröttlig flock.
Ännu en sista ansträngning af hennes vingar, men då
störtar den utvalde, buren af en ofattbar kraft, sig
efter henne, griper henne, genomtränger henne, och
drifven af en dubbel eld, höjer sig för ett ögonblick
deras sammansnörda flykt i en rasande kärleksyras
hvirflande kretsar.
11. — Bikupan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
