BIKUPAN 2 164 att gå för långt, att hon sanktionerar ett närmande till det ändamålslösas och farligas regioner. Hon disponerar öfver två makter, som alltjämt hafva rätt, och när fenomenen öfverskrida vissa gränser, ger hon ett tecken åt lifvet och döden att återställa ordningen och opartiskt utstaka vägen. V. Hon undgår oss på alla håll, hon föraktar våra regler och spränger våra mått. Bäst som vår tanke är hufvudet högre än henne, så skjuter hon plötsligen upp på annat håll och dominerar såsom ett berg. Hvarje ögonblick tyckes hon bedraga sig lika väl i de första som i de sista erfarenheternas, det vill säga i människans värld. Hon sanktionerar där den dunkla hopens instinkt, majoritetens omedvetna orättvisa, intelligensens och dygdens nederlag, den låga moral, som leder massan af släktet, och som gifvetvis är underlägsen den moral, hvilken uppfattas och gynnas af de andar hvilka följa den klarare våg, som stiger uppför floden. Men är det väl med orätt som dessa samma andar i dessa dagar fråga sig, om icke deras plikt är att söka hvarje sanning och följaktligen äfven de moraliska sanningarna, lika väl som de andra i detta kaos snarare än inom sig själfva, där de relativt taget tyckas så klara och bestämda ? De tänka icke på att förklena de goda egenska-