173 BRÖLLOPSFT/VKTEN om de uppoffrade illusionerna icke från början upp-öfvat och uppvärmt det hjärta och det förstånd, hvarest sanningarna skola upprinna. Lycklig den, som ej är i behof af illusion för att se skådespelets storhet 1 För alla de öfriga är det illusionen, som lär dem att betrakta, att beundra och att glädjas. Och huru högt de än se, skola de dock aldrig se för högt. Sanningen blir högre, ju mer man närmar sig den, och hvarje beundran är ett närmande! Den stora fröjd, de känna, skall aldrig möta dem i tomhetens rike, ej heller om de undertrycka den okända och eviga sanning, som öfver hvarje föremål kastar ett skimmer af kommande skönhet. • IX. Men säges härmed, att vi skola hänga oss fast vid lögnerna, vid en själfvald och overklig poesi, och i brist på bättre nöja oss med detta? Säges härmed, att vid det exempel vi hafva för ögonen — det är i sig själf betydelselöst, men vi stanna där, emedan det representerar tusentals andra och ger en vink om vår ställning i förhållande till flera slag af sannig — säger jag därmed, att man bör försumma den fysiologiska förklaringen för att icke tillbakahålla och skämma intrycket af denna bröllopsflykt, hvilken, hvad orsaken till den än må vara, icke desto mindre är en af de vackraste, lyriska