BIKUPAN 2 174 akterna af denna på samma gång oegennyttiga och oemotståndliga kraft, som vi kalla kärleken ? Intet vore mera barnsligt, intet mera omöjligt 1 Detta lilla faktum om borttagandet af drönarens organ, som blott kan äga rum efter sen trakéerna återtagit normal storlek, medtaga vi därför, att det tydligen är obestridligt. Men om vi nöjde oss därmed, om vi ansåge, att hvarje tanke, som går alltför långt eller högt, nödvändigtvis har orätt, och att sanningen alltjämt hänger samman med den materiella detaljen, om vi icke sökte — det gör detsamma hvar — bland de osäkra förhållanden, till exempel hos den korsade befruktningens djupa mystär, rasens och lifvets ständiga fortvaro, och naturens mål ett slut på denna förklaring, en förlängning in i det okända af skönheten och storheten, om vi icke gjorde detta, så vågar jag nästan försäkra, att vi skulle tillbringa vårt lif på ett större afstånd från sanningen än de, som blindt envisas med den poetiska och imaginära tolkningen af det underbara bröllopet. De bedraga sig tydligen på sanningens form och nyans, men i långt högre grad, än de som smickra sig med att äga den hel och hållen, lefva de under intrycket af den och i dess atmosfär. De äro beredda på att mottaga den, den finner hos dem ett gästvänligt område, och om de icke se den, så rikta de likväl sina blickar mot den skönhetens och storhetens ort, där det är hälsosamt att tro den finnas.