179 BRÖLLOPSFT/VKTEN afundsjuka, de älska olaglig vinst, de tolka allt till det sämsta och krypa för den starkare. Nödvändigheten samlar dem till inbördes hjälp, men allas hemliga önskan är att skada de andra så fort det kan ske utan fara. Andras ofärd är det enda egentliga nöjet i byn. En stor olycka är länge det kära föremålet för en lömsk tillfredsställelse. De utspeja hvarandra, afundas hvarandra, förakta och hata hvarandra. Så länge de äro fattiga, nära de mot sina giriga och hårda herrar ett långsamt mognande, tillbakahållet hat, och om de sedan i sin tur få tjänare, draga de fördel af de gångna slafårens erfarenheter och öfverbjuda sina läromästare i hårdhet och girighet. Jag skulle kunna ge er en detaljerad skildring af alla de småaktigheter, skurkstreck, orättvisor, allt det tyranni och allt det låga hämndbegär, som ligger bakom detta arbete, öfver hvilket kvällsrymdens frid sänker sig. Tro ej att åsynen af denna beundransvärda himmel, af hafvet, som bortom kyrkan utspänner en andra, ännu känsligare himmel, hvilken sträcker sig öfver jorden som en stor spegel för samvetet och klokheten, tro icke, att detta gör dem större och bättre. De se aldrig därpå. Intet rör dem och leder deras tankar utom en tre- eller fyrfaldig inskränkt fruktan; de rädas för hungern, våldet, allmänna meningen och lagen samt vid dödstimmen helvetets fasor. För att visa hurudana de äro måste man taga dem en och en. Se den där storväxta kra-