i87 DRÖNARNAS DÖDANDE och bortföras ögonblickligen af sina bödlar till aflägsna begrafningsplatsen andra, som ej råkat så illa ut, lyckas fly till ett hörn, där de samla sig i massa, och där en obönhörlig skara blockerar dem, ända tills de dö af elände. Många lyckas uppnå porten och undfly i rymden, dragande sina motståndare med sig, men framemot aftonen återvända de i stora hopar till flustret för att tigga om husrum. De möta där en annan obönhörlig vakt. Dagen därpå befria arbetsbien vid sin första utflykt flustret från de onyttiga jättarnas hopade lik, och minnet af det lata släktet utdör i kupan. III. STUNDOM ÄGER MASSAKERN RUM SAMMA DAG I ETT FLERTAL AF BIGÅRDENS KOLONIER. De rikaste och bäst styrda gifva signalen. Några dagar senare apa de små och vanlottade samhällena efter dem. Endast de fattigaste och eländigaste folken, hvilkas drottning är mycket gammal och nästan steril, underhålla, för att ej öfvergifva hoppet att kunna befrukta den unga vise, som ännu kan födas, sina drönare ända till vinterns inbrott. Då kommer den oundvikliga nöden, och hela stammen, drottning, drönare, arbetsbin, samlar sig i en tynande och tätt hoppackad grupp, som fore den första snön dör i kupans dunkel.