BIKUPAN 2 192 bin, som hålla till på öfverflödens celler, gifva däraf åt sina grannar, som i sin tur skicka vidare. Den passerar sålunda från mun till mun och når ut till de yttersta partierna af denna grupp, som i tusental af hjärtan inrymmer en tanke och en känsla. Honungen är i stället för sol och blommor, ända till dess den verkliga vårens strålande sol kastar siina första varma blickar genom den halföppna porten och väcker arbets-bien för att visa dem, att violerna och sipporna åter vaknat, att rymden åter hänger ljus och blå öfver jorden, och att den ändlösa cirkel, som förenar döden med lifvet och lifvet med döden, åter rört sig ett hvarf kring sin medelpunkt. * * *