213 SLÄKTETS UTVECKLING farorna, de långa nätterna, vinterns annalkande och den äfventyrliga sömn som nästan är döden. XI. XYLOCOPA UTGÖRES AF KRAFTIGA BIN, SOm lltgräfva sitt näste i torrt trä. De lefva alltid ensamma. Emellertid kan man mot slutet af sommaren få se några individer af en särskild art (Xylocopa Cyane-scens) samlade i en frysande skara för att tillbringa vintern tillsammans. Detta sena broderskap är undantag hos Xylocopa, men det finnes nära anförvanter, hos hvilka det är en oföränderlig vana. Det är idén som börjar skjuta fram. Den hejdar sig genast, och hos dessa släkten har den hitintills icke förmått öfverskrida denna kärlekens första mörka gränslinje. Hos andra bin tager idén andra former. Vissa murarbin och jordgräfvande bin förena sig i talrika kolonier för att bygga sina nästen. Men det är en skenbar hjord, bestående af enstöringar. Ingen gemensam förståelse och verksamhet. Djupt isolerad midt i kupan bygger hvar och en sitt näste för egen räkning, utan att bekymra sig om sina grannar. »Det är,» säger M. J. Perez, »en förening af individer som samma smak och samma vanor församla till samma ställe, där hvar och en är sig själf nog i ordens strängaste bemärkelse, en trängsel af arbetare, som iknar kupans svärm endast i antal och arbetsifver.