Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
SLÄKTETS UTVECKLING
farorna, de långa nätterna, vinterns annalkande och
den äfventyrliga sömn som nästan är döden.
XI.
XYLOCOPA UTGÖRES AF KRAFTIGA BIN, SOm lltgräfva
sitt näste i torrt trä. De lefva alltid ensamma.
Emellertid kan man mot slutet af sommaren få se
några individer af en särskild art (Xylocopa
Cyane-scens) samlade i en frysande skara för att tillbringa
vintern tillsammans. Detta sena broderskap är
undantag hos Xylocopa, men det finnes nära anförvanter,
hos hvilka det är en oföränderlig vana. Det är idén
som börjar skjuta fram. Den hejdar sig genast, och
hos dessa släkten har den hitintills icke förmått
öfverskrida denna kärlekens första mörka gränslinje.
Hos andra bin tager idén andra former. Vissa
murarbin och jordgräfvande bin förena sig i talrika
kolonier för att bygga sina nästen. Men det är en
skenbar hjord, bestående af enstöringar. Ingen
gemensam förståelse och verksamhet. Djupt isolerad
midt i kupan bygger hvar och en sitt näste för egen
räkning, utan att bekymra sig om sina grannar. »Det
är,» säger M. J. Perez, »en förening af individer som
samma smak och samma vanor församla till samma
ställe, där hvar och en är sig själf nog i ordens
strängaste bemärkelse, en trängsel af arbetare, som
iknar kupans svärm endast i antal och arbetsifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
