BIKUPAN 2 214 Sådana församlingar äro den enkla följden af att ett stort antal individer samla sig på en plats. Hos andra släkten frambryter plötsligen en glimt af ljus och yppar födelsen af en ny känsla inom den tillfälliga sammangyttringen. Bien förena sig på de föregåendes vis, och hvar och en inreder för egen räkning sitt underjordiska rum, men ingången och den korridor som från markens yta för till de olika våningarna är gemensam. Sålunda,» säger M. Perez, »uppför sig den enskilde, som om han vore ensam, men alla begagna sig af samma första gångar, alla draga i detta fall nytta af en endas arbete och spara på detta sätt den tid och den möda, som åtginge, om man uppförde enskilda gångar.» På så vis börjar broderskapets idé att genomtränga den mur, som skiljer två världar. Det är icke mera vintern, hungern eller dödens fasa som oigenkännlig uppdraga den ur instinktens djup, det är det verksamma lifvet, som framkallar den. Men äfven denna gång tvärstannar den och lyckas icke vidare utbreda sig i denna riktning. Dock hvad gör det, den förlorar icke modet, utan pröfvar nya vägar. Vi skola se huru den hos humlorna tränger igenom, mognar, tager form i en annan atmosfär och åstadkommer de första afgörande underverken.