Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gotiska bygnadskonsten - 12. Den nyare tidens bygnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan den romanska tiden, för öfrigt föga märklig i detta land,
hade betecknats genom ett starkt upptagande af former ur den
moriska bygnadskonsten, och samma hopsmältning, verkstäld med
allt större kraft och egendomlighet, utgör det betecknande för den
spanska gotiken. Katedralen i Burgos, grundlagd 1221, inför
henne här, och hon utbildas allt djerfvare i katedralerna i
Toledo, Valencia och Barcelona, tills slutligen en återgång till
enklare grundplan sker i katedralen i Sevilla från 15:e
århundradet.
12. Den nyare tidens bygnadskonst.
Första tidhvarfvet: förrenässansen (1420-1500).
Den gotiska stilens välde, som under hans blomstringstid
egentligen sträckte sig blott öfver det germaniska. och nordromanska
Europa, blef någon tid erkändt äfven i södern, i Spanien, der
han, som vi sågo, förmälde sig med moriska öfverlemningar, och
i Italien. I detta senare land hade dock gotiken endast ett kort
och snart öfvergående inflytande. Här hade nämligen antiken
aldrig blifvit helt och hållet undanträngd, och den förgångna tidens
storartade minnesmärken voro ännu öfver allt i behåll. Likväl
hehöfdes det först en pånyttfödelse inom literaturen, innan
konstnärernes ögon kunde öppnas för allt det sköna och evigt
mönstergilla, som forntidens verk erbjödo dem; och det var ej förr, än de
klassiska författarne fått ett afgjordt inflytande på den inhemska
vitterhetens utbildning, som spåren af ett uppvaknande lif inom
konsten märkas. Italien ensamt tillhör renässansens första skede,
som bär namnet förrenässansen, och ifrån detta land utgingo
allt framgent de rörelser, som pånyttfödde konsten inom det öfriga
Europa.
Det 15:e århundradet utgör en öfvergångstid, som sökte en
förmedling mellan de dittills varande traditionerna i bygnadskonst
och de antika formerna. Vid kyrkobygnaden återvände man till
en del till det platta taket och understnndom äfven till den
korshvälfda basilikan. Vid verldsliga bygnadsföretag bibehöll man i
vissa delar grunddragen af medeltidens fasadbildning.
Palatsbygnaden, som utvecklar sig ur medeltidens riddarborgar, trädde nu
i förgrunden; arkader och smärta kolonner användas allt oftare.
Särdeles ädelt och behagligt utveckla sig palatsens gårdar, omgifna
af öppna, mest på kolonner, men ibland äfven på pelare hvilande
arkader. Bygnadsverken från denna tid ega visserligen mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
