Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bruket av bildningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det stoff, deras studier giva dem, och de fördjupa sig i
sina andliga intryck på ett mycket innerligare sätt än de,
som fått dessa intryck utportionerade efter en fastställd
läroplan. Det är sålunda ej ovanligt att påträffa personer,
vilka levat i en vrå, där ytterst få bildningstillfällen funnits,
vilka endast haft några böcker och ringa vägledning, men
som dock skaffat sig en äkta bildning. En sådan person
har ägt just detta medfödda anlag för bildning, vilket
gjort att varje stoff, han tillägnat sig, blivit hela
pensonlighetens egendom, d. v. s. satt tanke, känsla och fantasi
i den växelverkan under vilken de ömsesidigt höjt, vidgat
och stärkt varandra. Sålunda ger även ett litet stoff en
rik näring och ett litet område mycket stoff att bearbeta.
En sådan person försummar ej tidningsbladet, men studerar
blott boken; han undviker ej sällskap, men han söker
ensamheten; bland böckerna går han helst till källorna,
bland människorna helst till de självtänkande. I anlaget
för bildning ingår nämligen instinkten att välja det stora
intrycket bland de många små, det fina bland de mäånga
råa, det sköna bland de många fula, det väckande bland
de många förslöande. Jag har nyligen läst om en dansk
matros, som aldrig nådde någon annan social ställning, än
denna, med vilken man ju sällan plägar finna bildning
förenad. Men denne mans naturanlag för kultur voro så
stora, att han nådde en tankens, en känslans, en stilens
förfining, vilken gjorde matrosens samtal och bref till en glädje
för den författare, vilken hugfäst hans minne, en författare,
som dock själf står på höjden av samtidens bildning.[1]
Av egen erfarenhet kan jag intyga att det naturliga
anlaget för bildning hos män och kvinnor av arbetsklassen
stundom är så starkt att de — oaktat stora luckor i sitt
vetande — tillkämpat sig en mycket mer äkta kultur, än
många s. k. bildade, vilka stå blinda inför tidens största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
