Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Bildningens kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförliga intryck, uppstå otaliga idéassociationer, vilka
sätta tanke lika väl som känsla i rörelse; den urskiljande
smaken finner ständigt nya skönheter och fantasien danar
ständigt nya bilder ur de ursprungliga. Och hava vi
sålunda lärt oss skatta den stora konsten, det djupare
själslivet hos en Rembrandt, en Beethoven, en Cervantes,
då utesluter åter detta möjligheten att vi på samma sätt
som förr njuta de ringare företeelser inom konst och
litteratur, vilka fröjdade oss på en jämförelsevis lägre
bildningsgrad.
Tillämpar man Goethes tanke i hela dess omfattning,
komma vi till den slutsatsen att vår bildning icke började,
när vi lärde oss läsa innantill, men när vi med klappande
hjärta och lågande kinder läste den första saga, som gav
vår inbillning en ny värld och vår själ en ny eld. Vår
bildning började icke när vi lärde oss den första satsen i
Euklides eller när vi analyserade den första växten, men
när aningen om de oföränderliga förhållandenas och det
outgrundliga livets lagar gick upp i vår själ. Den började
icke när vi lärde oss känna luftens och vattnets
sammansättning eller våra lungors och vår huds byggnad, men när
vi medvetet började njuta av och eftersträva den rena
luften eller det friska badet.
Med andra ord: vår bildning börjar och fortgår på
varje punkt i varje ögonblick då våra känslor, tankar och
handlingar genomträngas och bestämmas av våra insikter.
Alla tider, vilka utmärkt sig för en helgjuten kultur,
hava just varit kännetecknande av att alla
bildningsmomenten varit sammansmälta sinsemellan och med hela
personligheten samt ställda i omedelbart samband med
livet. Den isländske lagmannen och den athenske borgaren,
medeltidens munk och renässansens konstnär — alla voro de
bärare af en kultur, vilken ägde just denna enhetliga prägel.
Arten och mängden av de idéförbindelser, vilka först
sinsemellan förbinda fantasi, känsla och tanke, och sedan
förbinda dessa med livet — detta är det som skiljer den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
