Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Bildningens kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Näckens polska. Hon har ett livligare intresse av att höra
berättas om en stortjuv — t. ex. den muntre och
ridderlige Lasse-Maja — än om en Garibaldi, och hon tittar
hellre på taskspelarkonster än på ett elektriskt experiment.
Men, i den mån hon blir bildad, föredrar hon
Apelsinflickan, som väcker minnet av barndomens stora fröjd vid
ett litet glädjeämne; Näckens polska, som återkallar bilden
av den nordiska sommarkvällens skära skönhet; Garibaldi,
vars biografi fyller hjärtat med beundran för det enkla
frihetsmodet; det elektriska experimentet, som ger en
inblick i naturens stora, hemlighetsfulla riken. Bildningen
har givit denna människa en mångfald av nya känslor, vilka
stärka dem hon erfar av de ovan nämnda intrycken, och
hennes utvecklade förmåga att njuta dessa, för känslan
rikare intryck utesluter möjligheten av att hon nu, på
samma sätt som då, kan uppskatta det, som fröjdade henne
då hon ännu var obildad. Stiger hon sedan genom en
allt större mängd av djupa intryck till en än högre
kultur, då bli hennes högsta njutningar de ting, vilka giva
mest stoff åt såväl tanken som åt känslan, fantasien och
skönhetssinnet. I nationalmuseum uppsöker hon, snarare
än Apelsinflickan, Rembrandts Anastasius, som i sitt
aftonliv sitter stilla begrundande, badad av aftonljusets milt
gyllene flod, tvenne blida klarheter sammansmälta i en
djup harmoni. Ett andante av Beethoven skall giva henne
en oändligt djupare hänförelse än Näckens polska. Och
i än högre grad än Garibaldis historia fängslar henne
historien om en man, som aldrig levat — eller, i djupare
mening, alltid lever — nämligen Don Quixote, typen för
alla tiders Garibaldiar, d. v. s. för fullblodsidealisten, som
mot all rimlighet, mot hela världens löje hänsynslöst följer
sin ädla, ridderliga ingivelse, sin stora, dåraktiga kärlek.
Det enstaka vetenskapliga experimentet blir för den högt
bildade människan blott en liten del av den helhetssyn på
naturen, vilken vidgar hela hennes andliga tillvaro.
Då den bildade njuter de nyss nämnda eller med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
