A. A. I medeltidens bokstavstonskrif-ter betecknade a tonalfabetets första (lägsta) ton. Sedan *kyrkotonerna under 1500-talet börjat trängas undan av de moderna dur- och molltonarterna och c-dur-skalan blivit grundskala, betraktas a ss. tonalfabetets sjätte ton. A bibehåller dock fortfarande sin ställning ss. *stämton. 1858 fastställde Parisakademin ettstrukna a till den absoluta tonhöjden av 870 enkelsvängningar (= 435 dubbelsvängningar) i minuten som ”kammarton” (”diapason normal”), vilket internationellt erkändes av en konferens i Wien 1885. Detta beslut gäller ännu officiellt, även om tendensen går emot en stigning till 880 svängningar och därutöver. Aavik, Ju han, f. 1884, estnisk tonsättare, verkade 1911—25 i Dor-pat som sångledare och dirigent för Wanemuie-orkestern, är sedan 1928 konservatorieprofessor och operakapellmästare i Tallinn, har skrivit en sonat (c-moll) och andra verk för piano, en kantat (Hembygden) samt sånger för a cappellakör. A'baco, Evaristo Felice dall’, 1675—1742, märklig italiensk instrumentalkomponist. 1704 blev han hov-violoncellist i München. Efter slaget vid Höchstädt följde han hovet i landsflykt till Bryssel, varifrån han återvände till Bayern. I sina kammarmusikverk (violinsonator med generalbas, kyrkokonserter, kyrko-och kammarsonator, violinkonserter m. m.) ställer han sig genom sin ädla melodik och färgrika harmonik vid sidan av Lotti, Veracini och Tartini. Urval av hans sonator har utgivits av A. Sandberger i DTB 1, 1900 och H. Riemann (i Collegium musicum) samt hos Ricordi, Simrock, Schott och Zimmermann. — L i t t.: A. Sandberger i DTB 1, 1900. Abadjeff, V a s c o, f. 1928, bulgarisk violinist, erhöll 1938 Kreisler- priset i Liège, medverkade 1942 som solist med Amsterdam Concertgebouw-Orchester under Mengelberg och debuterade samma år i Berlin. Besökte Stockholm jan. 1943. A balla'ta (it.) i balladstil. A battu'ta (it.) ”efter taktslaget”, i noggrann takt. Abbandoname'nte (it.) ”hängivet”. Abbassame'nto, abbattime'nto (it.) ”sänkning”; a. di ma no handens sänkning vid taktslagning; vid pianospel: förflyttning av den ena handen under den andra (korsning); a. di voce röstens sänkning. Abbati'ni, Antonio Maria, ca 1597—1679, italiensk tonsättare av den romerska skolan. Utom för sin kyrkomusik, där han särskilt blivit bekant för sin mångstämmighet (ända upp till 24 stämmor); har A. stor historisk betydelse som en av skaparna av den komiska operan under 1600-talet. Bland hans operor märkes Dal male il bene (1654), Jone (1666) och La comica del cielo, även kallad La Baltasara (1668). Abbattimento se Abbassa-m e n t o. Abbellime'nto (it.) ”prydnad”, se Prydnadsnoter. Abbreviatu'rer (efter lat.), abbre-v i a m e' n t i, abbreviazio'ni (it.) ”förkortningar”. Abd el Ka'dir, arabisk musikteoretiker under 1400-talet. Abel, Karl Friedrich, 1725— 1787, den siste store gambavirtuosen. Han var under J. S. Bachs tid elev vid Thomasskolan i Deipzig, verkade sedan som kammarmusiker i Dresden och hade från 1759 sin verksamhet i London, där han tillsammans med J. Chr. *Bach ledde Bach-Abel-kon-serterna. Av hans talrika verk har utkommit en stråkkvartett-symfoni (be-arb. av W. Höckner), 2 sonator för violin och piano (Fr. Pierzig) och en gambasonata (R. *Engländer). 1. — Musiklexikon.