49 Arrau—Asymmetrisk stil 50 cering, bearbetning av orkesterverk för kaféensemble etc. Men det kan också vara avsett att klangligt 1. tekniskt berika ett verk med från början blygsammare besättning 1. med enklare tekniska förutsättningar. Sådana a. kan ha ett självständigt konstnärligt värde. Arrau, C 1 a u d i o, f. 6/2 1904, chilensk pianist, var elev av M. Krause i Berlin, där han sedermera konser-terade. Är numera verksam i Chile. Arsanthqua (lat.) ”gammalkonst”, beteckning för den tidiga polyfoni, som odlades vid Notre Dame-skolan i Paris (företrädesvis av de båda mästarna *Leoninus och *Perotinus) under 1100-talet. För a. a. typiska kompositionsformer är motetus, con-ductus och andra på organal- (se O r g a n u m) och discantus-praxis baserade konstformer. A'rsis, i musiken betonad taktdel. Motsats till *Thesis (upptakt). Ars no va (lat.) ”ny konst”, den av folklig flerstämmighet och trubadur-och trovère-sång påverkade komposi-tionsriktning, som blommade i Frankrike och Florens under 1300-talet (Johannes da Caccia, Landino m. fl.) och därifrån behärskade stora delar av den europeiska musikutvecklingen över G. de Machault och Ph. de Vitry ända fram till Dunstable i England och den första nederländska skolan (Binchois och Dufay). För a. n. typiska former var caccia, ballata, ron-deau m. fl. Från ars antiqua skilde sig a. n. utom genom införandet av nya former även genom sin förenkling och rationalisering av mensuralnot-skriften. Aspling, Clary Margareta, f. 22/12 1906, operettsångerska (sopran), studerade hos Elisabeth Hjortberg, Liva Järnefelt, Gertrud Grubbström-Grönberg och Sigrid Torlizzi och debuterade vid Stora Teatern i Göteborg 1932. Vid operetteatrar i Göteborg, Stockholm och Malmö har hon utfört Zerpolette i Cornevilles klockor, Denise i Lilla helgonet, Jutta i Hollandsflic-kan, Lisa i Leendets land m. fl. roller. Asplöf, Herman, f. 15/11 1881, domkyrkoorganist i Göteborg, avlade sina examina vid konservatoriet 1903, var organist i S:t Petri i Malmö 1909 Oscar Arpi. —10, kom 1910 till Annedal i Göteborg och är sedan 1929 verksam vid Gustavi domkyrkoförsamling. Ass, den med ett *kromatiskt halvtonssteg sänkta tonen a, vid *tempe-rerad stämning samma ton som *giss, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. 1/4 halvtonssteg, lägre. Ass-dur, tonart med ass som grundton och Ass-dur-klangen (ass-c-ess) som tonika samt fyra b-förtecken vid klaven (för h, e, a och d). Den rena Ass-dur-skalan består av tonerna ass-b-c-dess-ess-f-g/ass- etc. Assess, den med två *kromatiska halvtonssteg sänkta tonen a, vid *tem-pererad stämning samma ton som g, vid *pythagoreisk stämning 48 *Cent, d. v. s. nära 1/2 halvtonssteg, lägre. Ass- mo11, sällan förekommande tonart med ass-moll-klangen (ass-cess-ess) som tonika och sju b-förtecken (för h, e, a, d, g, e och f) vid klaven. Ass-moll-skalan består av tonerna ass-b-cess-dess-ess-f (-ess) -g( -ess) /ass- etc. Asymmetrisk stil föreligger i de musikaliska former, som har utgått från tonsättningar till prosatexter, alltså * gregoriansk koral jämte de flesta polyfona former (motetten, ri-cercaren, fugan etc.) samt i *recitati-vet. I utpräglat a. s. saknas t. o. m. taktart i egentlig mening, även om en taktart av notläsningstekniska skäl är noterad. Däremot föreligger ingen a. s. i egentlig mening i sådan period-