55 Augmentation—Aulin 56 Leopold von Auer. My long life in music (1923) och Violin master works and their interpretation (1925). Augmentatio'n (fr. lat.) ”förökning”, förändring av ett tema genom förlängning av tidsvärdena. A. utgör ett verksamt stegringsmedel i fugan och andra polyfona former, t. ex. Augustinus, Aurelius, den helige A., 354—430, kyrkofadern, var i Milano lärjunge till Ambrosius. ”Hans verk De musica och hans andra skrifter ger viktiga upplysningar om senantikens musikestetik och musikuppfostran och hade ännu ett visst inflytande under Luthers tid” (H. J. Moser). — Litt.-. J. Huré, Saint Augustin musicien (1924), H. Edel-stein, Die Musikanschauung A:s (diss. 1928), G. Pietzsch, Die Musik im Er-ziehungs- und Bildungsideal des aus-gehenden Altertums (1932),F. Amerio, Il ”de musica” di San Augustino (1929). Aule't (gr. aulcte's} aulosspelare i det antika Grekland; a u 1 e t i k spel på aulos. Aulin, I w a se V o g h e r a. Aulin, Tor, 1866—1914, violinist, tonsättare, dirigent och musikorganisatör. Efter grundläggande musikstudier vid Musikkonservatoriet i Stockholm (violin för K. J. *Lind-berg) fortsatte A. sin utbildning i Berlin för E. *Sauret (violin) och Ph. *Scharwenka (piano och komposition). Redan före konservatorietiden hade han dock framträtt ss. violinist vid konserter tills, med sin syster Valborg *A. och under nära 40 år var han en av våra främsta violinister. Under Berlintiden var han altviolinist i Sau-rets stråkkvartett och fick t. o. m. ersätta sin lärare ss. solist vid konserter. Senare konserterade han över hela Skandinavien, Tyskland och Ryssland. 1881 blev han violinist vid Dramatiska Teatern, 1888 vid Sveasalen och 1889 konsertmästare i hovkapellet. A:s insats ss. musikorganisatör blev av den allra största betydelse för vår musikkultur. Han grundade bl. a. *Aulinska kvartetten (1887), Svenska musikerföreningen (1900) och Stockholms konsertförening (1902). Ss. dirigent verkade han i de båda sistnämnda orkestrarna liksom senare vid Dramatiska teatern (1907), Sydsvenska filh. sällsk. och Göteborgs orkesterförening (1909). Trots en viss formell eklekticism saknade A. ss. tonsättare inte personlig egenart, och han står i vår musikhistoria som förmedlaren mellan Södermans nationella romantik och den nationella högromantik, som vid sekelskiftet företräddes av Alfvén, Sten-hammar och Peterson-Berger. Bland hans verk märkes främst tre violinkonserter, av vilka nr 3 i c-moll åtnjuter stor popularitet, vidare musiken till Strindbergs Mäster Olof, violinsonat, pianosonat och karaktärs-stycken för violin och piano, piano och piano fyra händer. — Litt.-. Anna Aulin, En fyrväppling svenska tonsättare (i Musikmänniskor, 1943). Aulin, Valborg, 1860—1928, talangfull tonsättare och pianist, syster till Tor *A, Hon studerade vid