53 Aubade—Auer 54 1943), uvertyrer, sviter och annan orkestermusik, operor {Harvard Har-polekare 1919, Bäckahästen 1925, Fa-nal 1934 och Aladdin 1941), baletter (Per Svinaherde och De fåvitska jungfrurna) och annan scenmusik, körverk och kammarmusik. A. verkar även ss. dirigent (Dram. teat. 1916—22) och har i denna egenskap gästat svenska och utländska orkestrar. Sedan 1919 är han även musikrecensent i Stockholmstidningen. Aubade [åba'dd] (fra.) ”morgonsång”, hos ^trubadurer en sång, som hade de älskandes skilsmässa i gryningen till föremål. Hos romantikerna förekommer a. även ss. instrumentalstycke. Auber [åbäT], 1782—1871, Daniel F r ang o i s Esprit, fransk operakompositör. Han skrev redan vid elva års ålder små kompositioner men skickades till England för att utbildas till köpman. Han återkom 1804 ”mera musiker än tillförne” och framträdde nu offentligen som tonsättare. Av *Cherubini tillråddes han att pä allvar ägna sig åt komposition. Med sina operor nådde A. stor popularitet och blev 1829 *Gossecs efterträdare som medlem av ”institutet”, 1842 direktör för konservatoriet och 1857 hovkapellmästare. Hans mest spelade operor är Muraren (1825), Den stumma från Portici (1828), som f. ö. gav signalen till revolutionens utbrott i Bryssel 1830, Fra Diavolo (1830), Svarta dominon (1837) och Kronjuvelerna (1841). A. förenar i sin stil all den esprit, rytmiska finess samt melodiska och harmoniska fyndighet, som hade utvecklats av hans närmaste franska föregångare (Grétry, Méhul, Gossec och Boieldieu). — L i t t.t Ch. Mal-herbe, A. (1911, i Les Musiciens eélèb-res); R. Wagner, i Ges. Schr. IX. Aubert [åbä'r], Louis Frangois Marie, f. 19/2 1877, fransk kompositör, var elev vid konservatoriet i Paris bl. a. för Fauré, har i impressionistisk stil skrivit orkesterverk, Fantaisie för piano och orkester h-moll op. 8 (1899), Caprice för violin och orkester (f. f. g. 1925), kammarmusik, sångcykler (Si.v poèmes arabes 1907, Crépuscules d’au-tomne, 1910, m. m.). Av hans sceniska verk har särskilt sagospelet La Forèt Daniel Frangois Auber. Litografi. bleue (1907, f. f. g. i Genève 1913) vunnit popularitet. — L i t t.: L. Vuil-lemin, L. A. et son oeuvre (1921). Audiofrekve'ns, radioteknisk term för lägsta svängningstal (lägsta ton), som kan uppfattas av örat. Audito'rium (lat.) ”hörsal”, lokal vid Norra Bantorget i Stockholm, där Konsertföreningen 1914—23 höll sina konserter. Audran [ådrä'], Edmond, 1842— 1901, fransk operettkompositör. I en lättflytande, av Adam, Hervé och Of-fenbach influerad stil skrev han 37 operetter, däribland Lyckoflickan (La mascotte) och Dockan, som med stor framgång gått över operettscenerna i hela Europa och förvärvade stor popularitet även i Stockholm. Auer, Leopold von, 1845—1930, ungersk violinist av judisk börd, den störste violinpedagogen mellan *Joa-chim och *Sevcik. Efter studier hos bl. a. Dont och Joachim blev han 1863 konsertmästare i Düsseldorf, 1866 i Hamburg och var från 1868 till ryska revolutionen kejserlig soloviolinist och professor vid konservatoriet i Petersburg. 1895 adlades han och erhöll 1903 titeln statsråd. Efter kortare uppehåll i Oslo och Stockholm överflyttade han 1918 till New York. Till hans elever hör ett flertal av vår samtids bästa violinister ss. Elmann, Heifetz, Sei-del och Cecilia Hansen. Han har skrivit Violin playing as I teach it (1921),