Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Aulinska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Aulinska kvartetten—Autentiska kyrkotoner
60
Aulos (Dubbelaulos) med instrumentfodral.
Vasbild fr. omkr. 500 f. Kr.
konservatoriet i Stockholm 1877—82,
blev Jenny Lindstipendiat 1885 och
fortsatte då sin utbildning hos Gade i
Köpenhamn samt för *Godard och
*Massenet i Paris. Återkommen till
Sverige verkade hon i Örebro ss.
pedagog och pianist. Av hennes verk är en
betydande stråkkvartett utgiven av
Musikaliska konstföreningen. Hon har
även skrivit ytterligare en
stråkkvartett, en pianosonat samt kör- och
orkesterverk.
Aulinska kvartetten var under
mer än ett kvartssekel landets ledande
kammarmusikensemble. Den
grundades 1887 av Tor *Aulin, viol. 1. Edvin
Sjöberg, viol. 2, Axel Bergström, altv.
och Berndt Carlsson, violonc. Sjöberg,
som dog 1894, hade året förut ersatts
av Chr. Sandquist. I verk med piano
medverkade bl. a. regelbundet Vilh.
Stenhammar. Vid kvartettens
upplösning genom primariens död 1914
bestod A. k. utom Aulin av G.
Molander, S. Blomquist och R. Claesson.
A. k. har haft en utomordentlig
betydelse för svensk musikkultur och
även för spridande av kännedom om
svensk musik i utlandet (Norge,
Danmark, Tyskland och Ryssland). Vid
sidan om den internationella
kammarmusikrepertoaren odlade A. k. med
förkärlek svensk musik (spec.
Ber-wald, Norman, Stenhammar samt
Sjögrens violinsonater).
Aulos [-å'ss] (gr., ”rör”), i den
antika musiken ett skalmejartat trä-
blåsinstrument med dubbelt rörblad
(ss. oboen) men cylindrisk borrning
(ss. klarinetten). Den för
virtuosmässigt spel avsedda a. hade altläge och
sträckte sig ned till e I. d. A. byggdes
ofta ss. dubbelaulos, varvid den ena
a. var rikare försedd med ljudhål och
klaffar än den andra.
A una corda (it.) ”på en sträng”,
vid stråkinstrument anvisning, att
spelaren av fraserings-1. tekniska skäl
icke skall byta sträng, vid pianospel
att dämpa med vänstra pedalen.
Auric fårfck], Georges, f. 1899,
fransk tonsättare av expressionistisk
stilriktning. Han var elev av G.
Caus-sade vid Pariskonservatoriet och av
Vincent d’*Indy vid Schola cantorum.
Som tonsättare ansluter han sig till
gruppen ”les six”. Han har skrivit
operor, baletter, orkester- och
pianostycken samt sånger. A. verkar även
ss. musikkritiker.
Austin [å'-j, F r e d e r i c, f. 1872,
engelsk sångare och kompositör, har
varit lärare vid Liverpool college of
music och studerade samtidigt sång
för Ch. Lunn, debuterade som sångare
1902 och gjorde som sådan en lysande
karriär. Han blev 1924 ledare för
British National Opera Company i
London. Som tonsättare har han
framträtt med orkesterverk (symfoni,
Vår-rapsodi, symfoniska dikter m. m.) och
har nyinstrumenterat The beggar’s
opera, i vilken han från 1920 gjorde
stor succé som tiggarkungen Peachum.
Autentiska kyrkotoner är i
motsats till *p 1 a g a 1 a k. de vilkas
omfång begränsas nedåt och uppåt av
*finalistonerna.
Dorisk
Lydisk
Erygisk
Mixolydisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0038.html