59 Aulinska kvartetten—Autentiska kyrkotoner 60 Aulos (Dubbelaulos) med instrumentfodral. Vasbild fr. omkr. 500 f. Kr. konservatoriet i Stockholm 1877—82, blev Jenny Lindstipendiat 1885 och fortsatte då sin utbildning hos Gade i Köpenhamn samt för *Godard och *Massenet i Paris. Återkommen till Sverige verkade hon i Örebro ss. pedagog och pianist. Av hennes verk är en betydande stråkkvartett utgiven av Musikaliska konstföreningen. Hon har även skrivit ytterligare en stråkkvartett, en pianosonat samt kör- och orkesterverk. Aulinska kvartetten var under mer än ett kvartssekel landets ledande kammarmusikensemble. Den grundades 1887 av Tor *Aulin, viol. 1. Edvin Sjöberg, viol. 2, Axel Bergström, altv. och Berndt Carlsson, violonc. Sjöberg, som dog 1894, hade året förut ersatts av Chr. Sandquist. I verk med piano medverkade bl. a. regelbundet Vilh. Stenhammar. Vid kvartettens upplösning genom primariens död 1914 bestod A. k. utom Aulin av G. Molander, S. Blomquist och R. Claesson. A. k. har haft en utomordentlig betydelse för svensk musikkultur och även för spridande av kännedom om svensk musik i utlandet (Norge, Danmark, Tyskland och Ryssland). Vid sidan om den internationella kammarmusikrepertoaren odlade A. k. med förkärlek svensk musik (spec. Ber-wald, Norman, Stenhammar samt Sjögrens violinsonater). Aulos [-å'ss] (gr., ”rör”), i den antika musiken ett skalmejartat trä- blåsinstrument med dubbelt rörblad (ss. oboen) men cylindrisk borrning (ss. klarinetten). Den för virtuosmässigt spel avsedda a. hade altläge och sträckte sig ned till e I. d. A. byggdes ofta ss. dubbelaulos, varvid den ena a. var rikare försedd med ljudhål och klaffar än den andra. A una corda (it.) ”på en sträng”, vid stråkinstrument anvisning, att spelaren av fraserings-1. tekniska skäl icke skall byta sträng, vid pianospel att dämpa med vänstra pedalen. Auric fårfck], Georges, f. 1899, fransk tonsättare av expressionistisk stilriktning. Han var elev av G. Caus-sade vid Pariskonservatoriet och av Vincent d’*Indy vid Schola cantorum. Som tonsättare ansluter han sig till gruppen ”les six”. Han har skrivit operor, baletter, orkester- och pianostycken samt sånger. A. verkar även ss. musikkritiker. Austin [å'-j, F r e d e r i c, f. 1872, engelsk sångare och kompositör, har varit lärare vid Liverpool college of music och studerade samtidigt sång för Ch. Lunn, debuterade som sångare 1902 och gjorde som sådan en lysande karriär. Han blev 1924 ledare för British National Opera Company i London. Som tonsättare har han framträtt med orkesterverk (symfoni, Vår-rapsodi, symfoniska dikter m. m.) och har nyinstrumenterat The beggar’s opera, i vilken han från 1920 gjorde stor succé som tiggarkungen Peachum. Autentiska kyrkotoner är i motsats till *p 1 a g a 1 a k. de vilkas omfång begränsas nedåt och uppåt av *finalistonerna. Dorisk Lydisk Erygisk Mixolydisk