61 Autodidakt—Bach 62 Autodida'kt (fr. gr., ”självlärd”). Musikaliska a.-er som har nått högre konstnärlig ställning utan någon som helst personlig handledning är ytterst sällsynta. För utbildning av en vokal, instrumental 1. kompositorisk färdighet måste man nämligen tillgodogöra sig de stora mästarnas erfarenheter under århundraden. Den tid en människa har till förfogande för sin utbildning är i regel för kort för att man skall hinna skaffa sig dessa erfarenheter på egen hand. A ve Maria ”var hälsad M.”, ängeln Gabriels hälsning vid Marie bebådelse. I texten följer vidare Elisabets hälsning och en bön till jungfrun. A. M. har tonsatts av de flesta katolska kyrkomusiker och av romantiska tonsättare ofta i fri bearbetning av texten (t. ex. Schubert). A vista (it.) från bladet. Avlos se A u 1 o s. Axelson, S ten-Åke, f. 13/6 1906, dirigent. Sina studier har han huvudsakligen bedrivit i utlandet (Berlin, Paris och Amsterdam) och avslutade Frederic Austin. dem vid konservatoriet i Stockholm. A. blev 1933 repetitör vid operan, bitr, kapellmästare 1934 och ordinarie 1939. Azuce'na, (mezzo-) sopranparti i Verdis opera *Trubaduren. B. B, den med ett kromatiskt halvtons-steg sänkta tonen h. Innan vårt tonalfabet hade fått sin nuvarande form (c-d-e- etc.) var b grundskalans andra ton (a-b-c- etc.) och betecknade där ett heltonssteg ovanför a. I dorisk och ly-disk kyrkoton kunde emellertid b förekomma i tvä gestalter, ss. det mjuka b (ö molle 1. b rotundum, fe) och det hårda b (b durum 1. b quadratum, b). Detta sistnämnda b kom i notskrivar-praxis så småningom att skrivas h, vilket medförde att i grundskalan tonen mellan a och c kom att kallas h i stället för b. I England betecknas ännu vårt h ss. b, vårt b däremot ss. b flat. Det mjuka b kom med tiden att användas ss. tecknet för kroma-tisk sänkning överhuvud taget (b) medan det hårda b blev tecknet såväl för kromatisk höjning 1#) som för åter ställning av en tidigare höjd 1. sänkt ton (t|). Jfr Bémol och Försätt-ningstecken. Bach, den tyska tonsättarsläkten, har från 1600-talets förra hälft haft ett stort antal märkliga medlemmar. Släktens förste kände medlem var bagaren V e i t B., som 1590 utvandrade från Ungern till Gotha. Han var lutspelare på lediga stunder, men hans son Hans B. (som fick sin utbildning av en N i c o 1 a u s B.) var musiker till yrket. Av dennes tre söner blev J oh ann B. (1604—73) stamfader för Erfurtgrenen av familjen, Heinrich B. blev fader till J o h. Christoph B. i Eisenach, J o h. M i c h a e 1 B. i Gehren (i sin tur fader till Maria Barbara B., Joh. Sebastian B:s första maka) och Christoph B. i Weimar. Den sist-