77 Bard—Bar kel kvartetten 78 och Finland skördade han som Danilo i Glada änkan och andra operettroller stor framgång men lämnade 1930 slutgiltigt operettfacket, då han engagerades vid Dramatiska teatern. Bard, keltisk sångare under förkris-ten tid. Bardi, Giovanni, ConteVer-n i o, 1534—1612, en av *Florens-cammeratans huvudpersoner, samlade omkring sig de mot den kontrapunktiska konsten oppositionellt inställda musiker och esteter (V. Galilei, Cac-cini, Peri, Rinuccini o. a.), som sökte skapa litterärt-musikaliska verk i det antika dramats stil och anda men i stället gav upphov åt recitativet och så småningom operan. Själv komponerade han värdefulla madrigaler och skrev en avhandling Discorso sopra la musica antica ed il cantar bene (utg i Donis samlingsupplaga av musika liska avhandlingar. 1773). Barform, den viktigaste medeltida strofformen i den tyska minne- och mästersången. Den är i princip tvådelad i ”upp-” och ”avsång”. Upp-sången upprepas mer 1. mindre strängt, avsången avslutas ofta med ett citat ur uppsången. B.-ens schema kan alltså vara a-a-b (t. ex. sv. koralb. nr 8), a1-a2-b (sv. koralb. nr 235) 1. t. o. m. a-b-a-b-cb (sv. koralb. nr 124). Jfr Lie d f o r m. Barghiel [ba'rrgil], W o 1 d e m a r, 1828—1897, Clara *Schumanns styvbroder, tonsättare i R. Schumanns anda. Han komponerade en symfoni och andra orkesterverk, kammarmusik och psalmer för kör och orkester. Ba'riton se Baryton. Barkaro'll (fra. barcarolle, it. barcarola av barca båt), venetiansk gondolsång. Ss. instrumentalt karak-tärsstycke har b. alltifrån Mendels-sohn och Chopin fått stor utbredning inom den pianistiska salongsroman-tiken. Barkel, Charles Alvinus, f. 6/2 1898, violinist och dirigent. Sin violinistutbildning har han fått vid kon-servatoriet i Stockholm (*Zetter-quist), hos Peder *Møller i Köpenhamn och vid Musikhögskolan i Berlin (C. *Flesch) 1918—21. Redan före sina utlandsstudier var han en säsong engagerad vid Konsertföreningen i Stock- Charles Barkel. holm samt kortare perioder vid orkestrarna i Hälsingborg och Norrköping. 1921—43 var han åter i Stockholms konsertförening (1921—25 ss. 3., 1925—28 ss. 2. och 1928—35 ss. 1. konsertmästare). Dessutom är han sedan 1928 primarie i Barkelkvartet-ten. Han bedriver en omfattande pedagogisk verksamhet och av hans elever hör flera f. n. till landets violinistelit (Lottie Andréason, Sven Karpe, Otto Kyndel, Ernst Källberg m. fl.). Sedan 1926 är han bunden vid Musikhögskolan (från 1931 även i ensemblespel), och blev 1943 ordinarie violinlärare. B. är en lysande violinistbegåvning. Hans ton är stor, varm och levande, tekniken virtuosmässig och hans tolk-ningskonst ädel. Hans starka stilkänsla har även kommit till sin rätt i hans verksamhet som dirigent, i vilken egenskap han sedan sin nästan sensationella debut i Konsertföreningen 1939 vunnit allt större framgångar. Barkelkvartetten grundades 1928 och har sedan dess framträtt vid kammarmusikaftnar i Stockholm, landsorten, Danmark, Norge och Tyskland. Dess medlemmar är Charles *Barkel (1. violin), Sven *Karpe (tidigare Per Carlsten, 2. violin), Einar *Grönwall (altviolin) och Folke *Bramme (vio-loncell).