135 Boètius—Bokstavs- och siffernotskrifter 136 FranQois Adrien Boieldieu. Stålstick. 1904 operettkapellmästare vid Karl-theater och Theater an der Wien, blev 1906 förste kapellmästare vid Lort-zingteatern i Berlin, 1907 vid tyska operan i Prag, 1909 förste kapellmästare vid hovteatern i Mannheim och samtidigt ledare för akademikonserterna och musikföreningen. 1915 flyttade han till New York som kapellmästare vid Metropolitan, var från 1916 även ledare för Society of Friends of Music, från 1919 dirigent för New Symphony Orchestra. Boèt(h)ius, ca 475—524, romersk filosof, musiklärd och matematiker. B., som var av gammal adelssläkt, blev 510 konsul och rådgivare åt den östgotiske konungen Theoderik. Denne, som misstänkte B. för förräderi, lät emellertid fängsla och avrätta honom. B. var jämte Cassiodorus den störste kännaren av den grekiska antikens musik under medeltiden. Han har samlat sitt musikaliska vetande i ett verk De Musica, som utkommit i en rad upplagor (tysk övers, av O. Paul 1872). Det tidigare vanliga antagandet, att B. skulle vara upphovsmannen till tonskriften med latinska bokstäver, är numera övergivet. Bohème (La vie de la bohème), opera av Puccini, texten av G. Giacosa och L. Hlica (efter H. Murgers roman; sv. övers, av Sven Nyblom), uppf. f. f. g. i Turin 1/2 1896, i Stockholm 29/11 1901, 1/1 1944 spelad 339 ggr i Stockholm. Bohm, Karl, 1844—1920, tysk komponist av populära sånger (Still wie die Nacht m. fl.) samt operetter. Boieldieu [boajäldjö'], Frangois .Adrien, 1775—1834, fransk opera-kompositör. Efter att med framgång privat ha uppfört två små komiska operor blev han i Paris upptagen i den berömde instrumentmakaren S. Érards hus. 1798 blev han lärare i piano vid Pariskonservatoriet, flyttade emellertid 1803 till Petersburg, där han blev hovkomponist och stannade till 1810. Återkommen till Paris var han kompo-sitionsprofessor vid konservatoriet 1817—29. Hans stil är melodisk, lättflytande graciös och ofta spirituell. Av hans talrika operor uppföres ännu Vita frun (1825), av de övriga spelas fortfarande endast några uvertyrer (Kalifen i Bagdad, 1800, Johan av Paris, 1812). B. har även skrivit en pianokonsert, en harpkonsert, kammarmusik (pianotrio i nytryck) samt sånger. Boito [båi'tå], Arrigo, 1842— 1918, italiensk tonsättare och diktare. Efter studier i konservatoriet i Milano företog B. 1862 och 1869 resor till Paris, Tyskland och Polen (sin moders hemland) för att studera fransk och tysk högromantik. B. är såtillvida eklektiker som han i sin musik förenar stildrag av såväl italienare som Pon-chielli och Verdi som Berlioz, Liszt och Wagner. Hans opera Mefistofeles (efter Goethes Faust) föll igenom i Milano 1868 men blev sä småningom en världsframgång. Hans andra stora verk operan Nerone fullbordades 1924 av Toscanini. B. har nästan större betydelse som librettist än som komponist. Han har bl. a. skrivit texterna till Verdis Othello och Falstaff, Pon-chiellis Gioconda samt översatt Wagner s Tristan till italienska. — Litt.: H. Key, A. B., hans liv och kvarlåten-skap (1918). Bokstavs- och siffernotskrifter har förekommit sedan antiken bl. a. i Kina och Grekland. Under medeltiden användes b.-notskrift för instrumentalt bruk, varvid ett tonalfabet upptagande bokstäverna a—p motsva