147 Brahms 148 Brahms dirigerar. Teckningar av W. von Beckerath. mådde i de traditionella formerna ingjuta sitt musikaliska innehåll. Sonatformen, fugan, variationsformen behärskade han suveränt och utan att någonsin förfalla till formalism. Men innehållet var starkt personligt och tonspråket var hans eget, fullt av karakteristiska vändningar i melodik, rytmik och harmoni. Den i melodistämmorna stundom bundna rytmiken står i stark relief mot den karakteristiska utformningen av beledsagningen. Den vida melodibågen, det synkopera-de ackompanjemanget och den djärva men alltid logiska harmoniutvecklingen är karakteristiska för hans tonspråk. Hans skapande är buret av ett starkt etos. Han föraktar grova effekter. Hans musik är innerlig men kärv, kraftfull men behärskad, allvarlig och djupsinnig, men den kan också vara humoristisk utan att någonsin bli komisk. B. har skrivit 4 symfonier (op. 68 c-moll, op. 73 D-dur, op. 90 F-dur, op. 98 e-moll), uvertyrer (Akad. Festouv., Trag. Ouv.), 2 serenader (op. 11 D-dur för stor, op. 16 A-dur för liten ork.), Var. über ein Thema von Haydn, 2 pianokonserter (op. 15 d-moll, op. 83 B-dur), en violinkonsert (op. 77 D-dur), en dubbelkonsert för violin och violoncell (op. 102 a-moll), kammarmusik (2 stråksextetter, op. 18 B-dur och op. 36 G-dur, 2 stråkkvintetter op. 88 F-dur och op. 111 G-dur, en klarinettkvintett op. 115, tre stråkkvartetter, op. 51 c-moll och a-moll och op. 67 B-dur, tre pianokvartetter, op. 25 g-moll, op. 26 A-dur, op. 60 c-moll, en pianokvintett op. 34 f-moll, 4 piano-trior, op. 8 H-dur [2 versioner], op. 40 Ess-dur med valthorn, op. 87 C-dur, op. 101 c-moll, klarinettrio op. 114, 2 violoncellsonater op. 38 e-moll, op. 99 F-dur, tre violinsonater op. 78 G-dur, op. 100 A-dur, op. 108 d-moll, två klarinettsonater, pianoverk för 4 händer (Schumannvariationer op. 23, ungerska danser 2 häft.), för 2 händer (3 sonater op. 1 C-dur, op. 2 fiss-moll, op. 5 f-moll, 4 ballader, scherzo, 2 rapso-dier, variationsverk m. m.), verk för kör med orkester (Fin deutsches Re-quiem op. 45, Triumphlied op. 55, rap-sodi för altsolo, manskör och orkester op. 53, Nänie op. 82), körsånger a cap-pella och med piano, duetter och sånger med piano, däribland hans sista verk Vier ernste Gesänge samt för orgel, fugor och koralförspel. — L i t t.: Den grundläggande biografin är Max Kalbeck, J. B., 4 bd 1904/14; en annan märklig monografi W. Nie-mann, B., 1920; J. A. Fuller-Mait-land, B. (1911, eng.); Adolf Hillman, J. B. (1918, sv.), E. H. Müller von