149 Brailowsky—Branzell 150 Asow, J. B. und Mathilde Wesendonck (1943). Brailo'wsky, Alexander, f. 1896, rysk-fransk pianist, en av samtidens bästa pianister med otadlig teknik och poetiskt föredrag (förnämlig Chopintolkare), har ofta besökt Sverige. Bramme, Algot Folke, f. 22/9 1902, violoncellist, studerade vid konservatoriet (C. Lindhe) och för B. Persfeldt i Stockholm och Maréschal i Paris. Sedan 1925 har han ofta framträtt i radio, debuterade med egen konsert i Stockholm 1927 och har sedan dess med framgång konserterat i såväl Sverige som Tyskland och Schweiz. Han är medlem av Barkelkvartetten. Branco, Luiz de F r e i t a s, f. 1890, portugisisk kompositör, studerade hos Humperdinck i Berlin, senare i Paris, har i högromantisk stil och under inflytande av portugisisk folkmusik komponerat ett oratorium, kammarmusik (stråkkvartett och sonater), orgel verk m. m. Brandel, Sigrid Alexandra, f. 8/8 1885, opera- och operettsångerska (sopran). Efter debut 1922 som Venus i Orfeus i underjorden framträdde S. B. på Oscarsteatern och har sedermera gästspelat på Folkteatern i Stockholm och Hippodromen i Malmö samt i Norge, Finland och Ryssland. Brandel, Sven Åke Bertil, f. 16/8 1898, pianist och pedagog, utbildad vid konservatoriet i Stockholm (L. Lundberg) 1915—21 samt senare i Tyskland och Frankrike. Han debuterade 1921 och är sedan dess en av landets oftast framträdande pianister. Särskilt har han odlat modern musik (pianokonserter av Toch och Proko-fiev) samt svenska verk. Vid Konsertföreningens gästspel i Paris 1937 var B. den ende instrumentalsolisten. Dessutom har han konserterat i hela Skandinavien. Sedan 1934 är han lärare i piano vid musikhögskolan. Brandenburgkonserterna, de 6 concerti grossi för soloinstrument med stråkorkester och generalbas som J. S. Bach skrev för markgreven Christian Ludwig av Brandenburg: I F-dur (för ”violino piccolo”, 3 oboer, 2 horn, fa-gott, II F-dur (för violin, flöjt, oboe, trumpet), III G-dur (för 3 stråkorkest- Karin Branzell. rar), IV G-dur (för violin, 2 flöjter), V D-dur (för flöjt, violin och konser-terande cembalo) och VI B-dur (2 viole da braccio, 2 viole da gamba och basar [utan violiner]). Brangä'ne, alt- (1. mezzosopran-) parti i Wagners musikdrama *Tristan och Isolde. Brant, Per (Peter, Petter), 1713 —1767, violinist och tonsättare, elev av J. H. *Roman, var först ämbetsman men ägnade sig på Fredrik I:s uppmaning helt åt musiken. Han var anställd vid hovkapellet från 1737, konsertmästare 1738, vice kapellmästare 1748—58 och efter Romans död förste kapellmästare. B. har haft betydelse för det svenska konsertväsendets uppkomst. I sina kompositioner står han på gränsen mellan italiensk högbarock och den nya instrumentalstilen. En sinfonia är utgiven i tryck av Radiotjänst (bearb. av Sven E. Svensson). — L i 11.: Holger Nyblom, P. B. och frihetstidens musikliv, STM 3, 1921. Jfr även Stig Walin, Beiträge zur Gesch. der schwed. Sinfonik, 1941. Branzell, Karin, f. 24/9 1891, operasångerska (mezzo), hovsångerska. Efter avlagd org.-ex. och avslutade sångstudier debuterade fru B. som Sarvilaka i d’Alberts Izeyl. Fr. o. m. 1918 tillhörde hon Berlins statsopera. 1924—44 var hon engagerad vid Metropolitan i New York. Hennes bästa rollskapelser är Brangäne i