161 Brüll—Bumbass 162 Leipzigkonservatoriet (1901). Jämsides med vidsträckta konsertresor har B. ägnat sig åt musikforskning och blev 1920 dr phil. i München på G. Mossi, seine ümwelt, seine Sonaten. Sedan 1921 är han konservatorielärare i Karlsruhe. Brüll, Ignaz, 1846—1907, österrikisk tonsättare, utbildad av bl. a. J. Epstein (piano) och O. Dessoff (komposition). Bland hans operor må nämnas Das goldene Kreuz (1875) med dess folkliga melodik och av Schu-mann influerade stil, orkesterverk, två pianokonserter och en violinkonsert, fyra violinsonater, körverk och sånger. Brynhi'Ide, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Wagners scenfestspel *Nibelungens ring. Bryssel kvartetten, märklig tyskbelgisk stråkkvartettensemble, som från 1902 ofta besökte Sverige. Dess första uppsättning var Franz Schörg (f. 1871, primarie), Hans Daucher (sekundviolin), Paul Miry (viola) och Jaques Ga illa r d (violoncell). Efter förra världskriget nybildades B. med Schörg, Wyrott, Kunkel och C a h n -b 1 e y. B. upplöstes med Schörgs död 1923. Buccina [bu'cks-], hos de gamla romarna ett lurartat biåsinstrument av djurhorn 1. metall (föregångare till basun). Under medeltiden betydde b. signalhorn. B. kallades också vid 1700-talets slut en slags fransk basun, vars klockstycke var format som ett drakhuvud. Buffa (it.) se Opera b.; buffo (it.) operasångare i komisk stil. Bukolisk [-kå'-] som har avseende på herdepoesi. Bull, John, 1563—1628, engelsk tonsättare och virginalvirtuos, elev av Blitheman i London, reste som virginalvirtuos och hemlig diplomat i Frankrike och Nederländerna för drottning Elisabeth, hos vilken han stod högt i gunst. Han dog i landsflykt i Antwerpen. Han var doktor i Oxford och Cambridge och blev den förste musikprofessorn vid Gresham College. B. spelade samma roll för det gamla virginalspelet som Liszt 250 år senare för det moderna pianospelet. Hans ofta originella men synnerligen Ole Bull. Litografi av Joh. Cardon efter Moser. ojämna virginalkompositioner finns bevarade i *Fitzwilliam-Virginalbook (nytryck London 1894) samt i Pauers Old Engl. composers. — Litt.-. van den Borren, Les origines de la musique de clavier en Angleterre (1912—13). Bull, Ole Bornemann, 1810—1880, norsk violinvirtuos, var elev av svensken Lundholm och av *Spohr och följde med *Paganini på dennes resor för att studera hans violinspel. Från 1832 konserterade han i Frankrike, Italien, England, Tyskland, Ryssland och Skandinavien samt senare i U. S. A. I Amerika ville han f. ö. grunda en norsk koloni och förlorade på detta experiment hela sin förmögenhet. B. har haft stor betydelse för grundläggandet av en nationell norsk musik. Som violinist har han blivit mycket olika bedömd. Tekniskt torde han ha varit en av de få som kunde jämföras med Paganini. Däremot lär hans tolk-ningskonst ha varit mycket tvivelaktig och han betraktades av många nästan som en charlatan. Av hans kompositioner, som bl. a. upptar en violinkonsert i A-dur, lever nu endast kvar den populära Sæterjentens Sondag. — Litt.: Jonas Lie, O. B:s breve (1881); Sarah C. Bull, O. B. der Geigerkönig (1886). Bumbass (ty.), primitivt musikinstrument bestående av en med klockor besatt stång vid vilken är fästad 0. — Musiklexikon.